Goodbye California, Hello Helsingborg.

Det blev dags för min avskedsfest. Det skulle bli en go-away-barbeque men av lathet valde vi att bara spela beerpong och beställa pizza istället. Vi började i stekande sol klockan 4 på eftermiddagen och höll igång hela kvällen. I slutändan blev vi en massa folk på ansjovisvägen. Det var en grym kväll att avsluta med. Inte särskilt sorgligt men väldigt ångestfylld och mycket hejdån.



Den 16e juli lämnade jag San Pedro. Vasthy kom till mig på morgonen medan jag packade. Hon byttes sedan ut av Andre som hjälpte mig att stänga mina väskor, bära ut de(de var faktiskt väldigt tunga) och allt som behövde fixas innan vi skulle åka. Först på flyget kom tårarna, och inte lite heller! Det var ett helt vattenverk, men någon gång ska det komma. 6,5 underbara månader har kommit till sitt slut. Det var en fin tid och fina människor.

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.


Beyonce Live & MJ´s Memorial.

Denna veckan har varit händelserik men det har också varit en nervarvning i tempo, som att man omedvetet förbereder sig för att åka hem. Stranden har varit en standard. Jag har åkt boogieboard. Som en bräda som man ligger ner på och åker på vågorna. Efter några slag i bottnen och en massa saltvatten i systemet så hade jag greppat det. Sjukt roligt. Men det måste sett roligt ut att bevittna en säl rulla rundor på en bräda och konstant tappa sin bikini. haha. Vi har spelat en del volleyboll också. Men att vara ensam tjej i spelet är speciellt. Haha det tog killarna ett tag att inse att de kan låta mig röra bollen, jag kommer inte paja spelet.

Jag har varit på Michael Jacksons officiella memorial i Downtown LA. Vilket pådrag. Redan när vi kom av tåget (inte lönt att försöka köra bil) fick vi visa våra biljetter och armband. Hela området runt Staples Center var avspärrat och i varenda korsning fick du visa dina biljetter. Poliser, helikoptrar och reportrar överallt. Sanslöst. Oskar hade vunnit biljetter på Nokia Theatre. 1,7 miljoner människor hade anmält sig, 16000 fick biljetter. Tillsammans med några tusen andra såg vi hela på storskärm inifrån Staples (byggnaden bredvid). Vilket tryck, otroligt kraftfullt! Alla åskådare var så engagerade. 3 timmar av applåder, tårar, jubel och böner. Aldrig sett något liknande. En massa bra performers dessutom. Jennifer Hudson, Mariah Carey, Lionel Richie, Stevie Wonder, Usher. Brooke Shields, Kobe Bryant, Magic Johnson och massa fler höll fina tal. Efteråt kom dessutom Jackson-familjen in på teatern för att tacka alla som kommit. Jag var tio meter från Janet Jackson, yeah! Det var verkligen en upplevelse för sig. Once in a lifetime!



Jag har hälsat på skolor nu också. Har hittat två som jag tycker om. När jag kommer hem ska jag kolla upp mina visum så får vi se!

Jag har dessutom varit på Beyonces livekonsert i Anaheim. Det var pappas för tidiga födelsedagspresent till mig! Honda Center fylldes av 8000-10000 fans som sjöng med, jublade och dansade. Det går knappt att beskriva känslan av att se henne. 2,5 timmes kickass performance. Jag upptäckte att jag kan i princip varenda låttext, haha. Hon körde nästan alla sina nyaste låtar men drog även till med några riktiga godingar från Destinys Child-tiden. Det går inte att sätta ord på den extasen som fanns i rummet när hon börjar sjunga "Say my name", "Jumping jumping", "Nonono" och så vidare. Otroligt nostalgiskt och otroligt bra! Jag har helt mör i halsen efteråt från allt skrikande och sjungande. Beyonce själv stod tyst en halv låt och lyssnade på publiken som sjöng, sådan kraft var det i lokalen!



Igår var en riktig heldag. Vi började klockan två hos Matt med beerpong. Vi spelade några rundor och låg sedan vid  poolen och gottade. Vid fem åkte vi därifrån och drog vidare hem till mig. Vi fortsatte spela i mina trädgård och begav oss in när det blev kallt. De sista gick vid två, så sammanlagt höll vi igång i tolv timmar. Det är inte dåligt. Det  var Simes sista kväll då han åker till Kroatien om exakt en timme! Usch, hejdån suger.



Idag är det tisdag, på torsdag vid denna tiden boardar jag ett plan på LAX. Tänk att på fredag är jag hemma i Helsingborg igen. 

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Denverbesök, 4th of July och sorgligt avsked.

Den senaste veckan har bestått av qualitytime med min far, sushi, stranden, poolen, beerpong, en massa filmtittande och ett väldigt konsekvent alkoholintag. Våra filmkvällar har spenderats på vårt vardagsrumsgolv då vi efter en liten olycka inte hade en soffa på en vecka.  Rekordet tog vi genom att börja spela beerpong klockan elva på förmiddagen. Vi hann bli onyktra, nyktra och bakfulla innan klockan ens var fem på dagen. Det är så man gör det i San Pedro!



Helgen har varit grym, på både ett och ett annat sätt. Jag hade besök av Alexandra, en svensk tjej från Denver. Vi kände inte varandra innan hon kom hit. Vi hade börjat prata genom en gemensam vän som jag egentligen inte kände heller. Men open-minded som vi är så kom hon hit för en helg. Och vilken helg! Denna tjejen var bara så cool och vi klickade direkt. Vi pratade oavbrutet i tre dagar.

Fredagen spenderades först i trädgården där jag brände mig till en dansk flagga! Sedan åkte jag, Anna och Ian och åt sushi. (Hon gillar sushi, precis som jag). Efter det mötte vi upp med Oskar och Christian och gick på bio. Vi såg Transformers, de sämst spenderade 11 dollar i mitt liv! Tre timmar med robotar, explosioner, otydligt tal/skrik och läpputande av Megan Fox. Ingen story, bara specialeffekter. Alexandra sov genom hela filmen och jag kämpade för att hålla mig vaken. Alla var rörande överens om att detta var de sämsta filmen vi sett på länge.



Lördagen inleddes med sightseeing för mig och Alexandra. Vi åkte till Hollywood och Walk of Fame. Tittade på stjärnorna, Michael Jacksons minnesplats, åt cheeseburgare på McDonalds, shopping och en massa fotograferande! Sedan begav vi oss upp till Griffith Park och observatoriet. Det var en härlig halvdag men eftersom det var 4th of July fick vi bege oss tillbaka på eftermiddagen. Åkte hem, gjorde oss i ordning och åkte till Jordan. Tittade på fyrverkerierna och drack några glas vin innan vi begav oss vidare till nästa fest. Massa folk, beerpong och skateramp. Kvällen avslutades med några kilo Taco Bell-mat och däckande på Ansjovisvägen.



På söndagen åkte vi till stranden. Jag badade för första gången i havet här! Vi badade, solade och spelade volleyboll. På eftermiddagen åkte vi hem, duschade och åt sushi innan jag körde Alexandra till flygplatsen. Jag var så glad över att ha henne här, det kunde inte blivit bättre! Nu har man ännu en att roadtrippa till i Sverige!



Efter att jag kört Alexandra till flygplatsen så började en känslomässig berg-och-dal-bana som fortfarande håller på. Det var nämligen dags för Annas sista kväll! Jag grät redan på väg hem från stranden av någon konstig anledning. På kvällen åkte vi hem till Jordan och hade ett go-away-party för henne. Det började bra men övergick ganska snabbt till en gråtfest. Flera timmars gråtande och hejdån.

Idag var den fasade dagen här. Jag och Jess skulle köra Anna till flygplatsen. Jag grät redan när jag kom i hennes rum och såg att det var tomt. Vi åkte ut till flygplatsen och då hände det roligaste! Dagen innan planerade jag med Andrew och Carlos att de skulle komma ut och överraska henne på flygplatsen. Hon hade ingen aning! Anna och Andrew har bestämt att de ska gifta sig för att hon ska få amerikanskt medborgarskap. Så när vi står utanför terminalen kommer killarna ut genom dörren, uppklädda till tänderna! Andrew hade en skylt med "Vill du gifta dig med mig?" (jag hade hjälpt de med svenskan). Han ställde sig på knä och hade till och med en rolig ring. Det var så roligt, speciellt då människor trodde att det var på riktigt. "Oh My God, he just proposed!" hahaha.



Efter mycket om och men sa vi hejdå. Jag kommer träffa henne om två veckor i Sverige, men för mig var detta ett avslut på vår tid här. Jag har gråtit hela dagen, ett riktigt vrak. Tänk att man kan komma någon så nära på 6 månader. Hon är en vän för livet och jag kan inte vänta tills hon har landat så jag kan ringa henne!



Tio dagar kvar, sedan är det  tillbaka till vardagen. Tiden har gått fort och jag är inte redo.

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Nedräkningen har börjat!

Jag och Anna har fått nya vänner. Vi har träffat ett killgäng, de är grymt coola. Genuint snälla, roliga  killar. Vi har umgåtts med de varenda dag sedan vi träffades. Det är väl typiskt att vi skulle träffa de precis innan vi ska åka hem. Det har precis blivit väldigt mycket svårare att åka hem. Den senaste veckan har vi varit på stranden och festat i princip varenda dag.



Josefine och Natalie har varit på besök i helgen! De körde från San Jose på torsdag natt och anlände på fredag morgon. Det var en rolig helg med tjejerna. Det är lustigt, folk här har fortfarande inte vant sig vid svenska tjejer. Vilken uppståndelse det blir kring några blonda tjejer med accent ! Vi har varit på stranden, grillat, spelat beerpong och festat.

Igår gjorde jag en brud som skulle gifta sig i San Pedro. Jag åkte till hennes hotell i Long Beach. Det var ett otroligt gulligt par, hur sköna som helst. Det var jättekul att få göra hår igen och hon blev supernöjd! Efter att jag var färdig där åkte vi till stranden med grabbarna. Alltid jag, Anna och massa killar. Igår var Annas födelsedag så vi drog ihop en spontanmiddag. Vi fick ner alla på en restaurang på en kvart. Efter att vi ätit middag så åkte vi hem till mig och drack en massa vin. Det var grymt roligt som alla andra dagar! Haha!



Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Midsommar!

Förra veckan var lugn. Jag har umgåtts med folk, läst böcker, tittat på film, solat, varit på fest och grillat.

Vi hade en mysig kväll hos Andrew. Vi grillade en hel fisk och åt (med händerna, väldigt europeiskt). Sedan åkte jag och Anna upp till Palos Verdes där vår kompis hade fest. Det var roligt att träffa alla killar från Santa Barbara igen. När glädjen från det hade lagt sig och vi började prata med annat folk så var vi i chock. Det var en samling av otroligt dumma människor. Vi pratar inte ens IG Badboll, en badboll är mycket mer intelligent än dessa. Bland annat pratade vi med en blond Hooters-tjej som presenterade sig fint; I love Double-Ds. It´s like my boobs and my grades! Mahahaha!
Vi gjorde ett försök att flytta på oss för att hitta mer stimulerande konversationer och satte oss vid ett annat bord. Men efter att de frågat för fjärde gången var jag går i skolan (jag hade redan förklarat att jag inte går i skolan eller jobbar, men de förstod inte), så var vi rätt mätta. Fick ett fint citat från en kille där också; I love coming home to California. Everyone just smokes weed all day, and that´s life man!

Sedan har det ju varit midsommar också! Trots att man är i USA så kan det firas ordentligt om man vill. På fredagen hade de firande på kyrkan. Det var klassiskt firande med midsommarstång, dans, massa barn och mat. Jag åkte ner lagom till dansen, men stannade bara en liten stund. Senare på kvällen åkte jag till Vasthys kompis för att fira henne. Jag kände inte en människa förutom Vasthy, men de var så trevliga att jag till och med stannade när Vasthy åkte hem.



På lördagen så firade vi midsommar än en gång. Vi var hos Sara i Santa Monica och de var en helt underbar dag. Vi kom dit redan vid två på dagen och inledde med köttbullar, ägg, sill och hembakad jordgubbstårta. Dessa tjejerna hade legat i, grymt! Sedan spenderade vi hela dagen uppe på deras takterass, drack Strawberry Daquiris, badade i poolen och lyssnade på svensk musik (Kent var en överraskning). På kvällen grillade vi och njöt av en riktigt varm sommarkväll. Bättre än så blir det inte!



Pappa däremot spenderade midsommar på något skandinaviskt event och åt räkor. Så när han kom hem hade han med sig en enorm påse med grönländska räkor. Söndagen (vilket var fars dag här) spenderades på ansjovisvägen med en massa räkor(och då menar jag massa). Grymt gott. 

Nerräkningen till hemresan har inletts. 24 dagar för att vara exakt. Det är helt sjukt vad tiden går fort. Det är med väldigt blandade känslor man återvänder till Helsingborg.

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Nationaldag, ormvarning & Lakers.

Oj, vad jag är långsam på att uppdatera min blogg. Jag vet, jag vet, men det är så lätt att glömma när man har massa annat att göra.




Den senaste veckan har bestått av en massa mys på altanen, en del vindrickande. Lite shopping, Downtown och Long Beach. Lite promenader och gymbesök har också tagit plats. Det har också ätits en del sushi som vanligt. Haha jag är sushiberoende. Definitivt beroende.




En dag var jag och Travis i Huntington Beach. Det var supermysigt, en riktig strandort. Vi strosade rundor, gick i butiker, åt, satt på stranden och tittade på folk. Vädret var perfekt och jag njöt av tillvaron. Det fick ett abrupt slut. När vi sitter på en bänk så plötsligt går en tjej framför mig, med en ORM runt halsen. Vad är det för fel på människor? Vem går med en orm runt halsen ute på stan?! Bland människor!? Vissa borde skjutas. Efter en del runtspringande, hyperventilerande och klösande över armarna (märkte efteråt att  jag rivit mig över hela armarna, var helt vit!) så hade jag lugnat ner mig någorlunda. Men jag studerade min omgivning konstant efter det. Sjukt.

Vi har firat Sveriges nationaldag på kyrkan! Jag och Anna stod i dörröppningen och sålde lunchbiljetter, haha! Det var en massa svenskar, framförallt en massa tanter i fina dräkter med sina finaste gåbortshalsband! Det var gudstjänst, hissande av den svenska flaggan, mat, lotteri och hoppborg.



Jag håller på att kolla upp lite skolor här. Har varit och hälsat på en, jag var så nervös! Första gången på fem månader skulle jag göra något vettigt, helt skakis var jag! Imorgon ska jag hälsa på en till! Yeah!

Lördagen var en upplevelse i sig. Efter en hel dags shopping i Downtown utan mat skulle jag och Katie på fest. Will hade beerpong-turnering hemma hos sig. Otroligt amerikanskt. De hade satt upp sex stycken beerpong-bord och gjort ett spelschema. Det var en massa öl, en massa folk och pingisbollar som flög åt höger och vänster! Jag tog det väldigt lungt, vilket Katie också gjorde till en början. Efter ett tag börjar hon dricka en massa jättestarka drinkar. Liten tjej som hon är så blir hon helt kalas! Det såg sjukt kul ut när hon vinglade rundor och plötsligt får för sig att ta av sina skor och slänga de på en kille. Han tar då skorna och kastar de upp i trädet. Då blir hon fly förbannad och skriker; That´s my favorite pair of shoes! What the hell are you doing? (Alla undrar varför hon kastade skorna från första början. ) Dagen efter kunde hon inte bli klok på varför hon inte hade några skor.



Igår var det NBA-final! Vi har följt de hela veckan nu och igår var det en avgörande match, för vann Lakers så var det klart. Vi samlades hemma hos mig och beskådade en överlägsen vinst. Det var knappt spännande, haha. Jag älskar basket, det gör Anna också! Haha, när alla andra diskuterar spelet så diskuterar jag och Anna vem vi helst vill gifta oss med. Det eller så dreglar vi i tystnad! Haha.



Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

PowderPuffGame!

Igår var en rolig dag. Det började med att jag fick prata med nästan hela mammas släkt på Skype, de är för roliga! Pratade extra länge med min moster faktiskt, fick alla smaskiga uppdateringar! Haha.

Sedan mötte jag upp med Travis. Vi åt Subway och gjorde inget vettigt. Vi åkte ner till White Point, eller gick ner rättare sagt. Som en true american blev Travis putt för att vi skulle behöva först gå ner, för att sedan gå upp för backen. Jobbigt värre. Vi chillade där tills det var dags för Annas PowderPuff-match på hennes highschool. Det var Senior-tjejerna som skulle spela amerikansk fotboll mot Junior-tjejerna. De fick dock inte tacklas utan hade snören som hängde runt midjan som man skulle dra av istället för att tacklas. Partypoopers. Det var riktig inledning med militärer med flaggor och nationalsång, haha. Det var rätt roligt att titta på, trots att jag inte fattar sporten. Jag hejade när alla andra gjorde det, enklast så! Såklart blev det bråk på läktaren också. Eftersom alla var fulla eller höga så tände det till ganska lätt och plötsligt glömde alla bort matchen och kutade för att vara med i fighten. Huliganer hela högen. Haha. Sedan kom polisen och en helikopter som cirkulerade ovanför, spännande. Det blev skitkallt för oss nyktra, men till slut vann The Seniors överlägset.




När matchen var över så åt vi, sedan åkte vi ner till Cabrillo Beach. Travis kompis fyllde år så de hade bonfire på stranden. Några öl (för de andra då, jag håller fast vid min svenska moral-don´t drink and drive) och en del tjejsnack senare åkte vi hem till Sima där han och Anna var de enda kvar som spelade beerpong. Vi spelade lite och snackade skit innan pensionären i mig kom fram. Helt plötsligt blev jag jättetrött och fick riktigt ont i huvudet. Det kändes som att klockan var fem på morgonen, men istället var den inte ens tolv. Haha. Vi åkte hem i alla fall, det visade sig när jag kom hem att jag hade feber så jag skyller på det. Jag förnekar att jag är pensionär.


Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Ellendag, Wild Weather och urinmedicin.

De senaste dagarna har jag sovit, sovit och sovit lite till. Konstant och på alla olika ställen. Att vara reseledare var mer ansträngande än jag trodde. Jag har varit som en grönsak, ett litet kolli. Väldigt trevligt sällskap för alla andra. Haha.

Jag har trots min kroniska trötthet tagit mig till gymmet igen, första gången på en månad. Åh, det var skönt att få se sitt andra hem igen! Haha. jag har dessutom tagit en långpromenad med Jan och Afra, 2,5 timmars terrängstig. Det var så skönt att komma ut i luften till havet och kicka igång kroppen igen. Men det känns att den senaste månaden varit slö för man är inte lika stark längre. Jag var konstant rädd för alla ljud i buskarna igen, min ormfobi är inte lika härdad längre heller, men det kommer. Jag blev dock lite distraherad när en hel grupp med militärer kom springande. HejHej! haha. 

Jag har också haft en Ellendag i tisdags. Helt för mig själv, ingen som pratar med en, bara jag. Jag åkte ut till Long Beach, ner till vattnet i Naples, sedan till gågatan i Bellmont Shores. Gick i butiker, hittade seconhand butiker, åt för mig själv. Jag var som en ny människa när jag kom tillbaka. Jag åkte till kyrkan efter det och träffade de söta, gamla. Det var längesedan, men jag flydde fältet när de började sjunga. Gamla svenska folkvisor klarar jag mig utan.

Vi har haft riktigt dåligt väder. Igår ösregnade det, åska och blixtar. Här i Kalifornien pratas det om på nyheterna, det kallas Wild Weather och alla ombeds att hålla sig inomhus. Egentligen är det bara en vanlig dag i Sverige. Haha.

Till råga på allt är jag krasslig. Jag skulle inte kallas mig sjuk men allmänt slö, ont i halsen, hostar och förkyld. Travis skulle göra medicin till mig igår. Det skulle tydligen vara en dunderkur som hans mormor gjorde, The southern way. Vi kokade ihop allt men lät det stå på för länge för vi gick därifrån. När vi kom tillbaka var det mesta bortkokat, en liten skvätt var kvar. Det luktade urin och smakade som ren vodka. Svensk och mesig som jag är kunde jag inte få ner det. Så nu får jag skylla mig själv och hosta rundor.

Har precis pratat med nästan hela släkten på Skype, de är för roliga. Om några veckor så får jag träffa de, wie!

Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv. Idag är det PowderPuff-match på Annas highschool! Ska möta Travis om en timme, så måste sätta fart om jag ska se ut som människa tills dess!

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Andra Sverigebesöket!

Jaha, nu har ytterligare två veckor gått, bara så där. Dålig uppdatering jag vet, men så blir det när man har Sverigebesök! Nu har Anna varit här i två veckor, helt sjukt! Hämtade som sagt upp henne samma dag som de andra tjejerna åkte. Det blev väldigt förvirrat eftersom det plötsligt var två Anna i min närhet. Det gick inte heller att dra till med "the swedish one" för båda är svenska! Haha roliga missförstånd.




Annas dagar här har bestått av en massa sightseeing, shopping, solande och lite promenader! Hollywood, Venice beach, Santa Monica, Beverly Hills, Mulholland Drive, Griffith park, Long beach och så vidare! Det blev även lite outlets och Downtown! Anna är rolig dock när det gäller sightseeing, så jäkla snabb. När vi skulle titta på Hollywoodskylten så gick vi upp till fotoplatsen. Så hör man -klick-klick-ska vi gå eller? haha det tog knappt fem minuter, effektivt värre. Anna hade också redan varit på Universal Studios och sådana saker så det fanns massa tid till att både slappa och se saker!



Vi har ätit på Hooters, äntligen. Det var den fetaste hamburgaren jag ätit under hela min USA-tid, det rann av den! Haha det var riktigt manligt med fet mat, massa teveapparater med olika sporter och enbart män vid borden. Testosteronet flödade! 



Första helgen var vi på fest hos Dominique uppe i Palos Verdes. Det var ett grymt hus! Först fick man köra genom en säkerhetsgrind där de skrev upp ens registreringsuppgifter på bilen och ville veta vart man skulle. Sedan körde vi upp i området, grymt läskigt. Det var helt mörkt och småsmå skyltar med vägnamn. Alla låste sina dörrar lite diskret. Haha till slut hittade vi rätt, det var ett helt enormt hus högt upp på kullen med utsikt värd att dö för! De hade en säkerhetsvakt på festen och möblerna var antika så han höll också koll på att vi inte satte glasen på fel ställen. Anna fick träffa true americans den kvällen, ingen tvekan om den saken. Det var en kul kväll, trots att jag körde. Anna (som bor i San Pedro) blev helt kalas så hennes fyllesnack underhöll oss hela vägen hem!

-Nu ska jag se att jag har mina nycklar nu när jag ska hem. Hm där är de. Neeej, det var inte nycklar, det var, det var, vad heter det, matches! Aaah kommer inte på det på svenska. Sådant får en att undra om man verkligen äääär svensk fortfarande!  hahahahah.




På Memorial Day träffade vi italienarna i Little Tokyo. Vi gick runt och tittade lite, sedan åkte vi till ett mysigt, franskt ställe för lunch. Vi åt snabbt för vi hade lite tidspress. Sedan åkte vi upp till observatoriet i Griffith Park. Grym utsikt över Los Angeles, ligger precis bredvid skylten! Tittade rundor där lite medan Manuel fotograferade varenda hörn, en riktigt liten paparazzi. Sedan begav vi oss tillbaka mot San Pedro men vi körde Mulholland Drive som jag tjatat om i fem månader! Det var grymt, en väg som går över alla kullarna med utsikt på båda sidorna, jag var i extas!




Oskar har också fyllt år, den gamle mannen! Haha. Det firades med bbq på kyrkan sedan lite vin i hans lya.



Jag har också äntligen fått se Obsessed! Den dagen vi var i Downtown så shoppade vi, Oskar joinade oss också.Vi åt på en grymt sushiställe och promenerade rundor innan vi begav oss till Long Beach för att gå på bio! Jag har pratat i en månad om att jag vill se Beyonce slåss i den filmen men ingen ville gå med mig. Äntligen fick jag se den!




I lördags hade Anna promnight. Jag fick äran att göra hennes hår och smink, det var grymt roligt! Jag var som ett barn på julafton som fick göra hår igen! Anna var också rolig som började gråta när hon såg sitt hår färdigt, glädjetårar är aldrig fel! Haha hon blev riktigt classy, lätt snyggast på balen! Vår lördag slutade med pannkakskväll hemma hos mig eftersom jag skulle köra Anna till flygplatsen klockan fyra på natten.




Nu är det söndag och jag har lämnat av Anna. En hel månad med folk har gått. Helt sjukt, tiden bara springer iväg. Sex veckor till, sedan ska jag hem. Jösses. Bjuder på en bild med amerikansk trafik som Anna fått uppleva mycket av.




Ansjovisvägen har fått en ny inneboende, min vän Travis. Haha han är här mer än Anna till och med nuförtiden. Han är en fin vän.


Svenskbesök, San Francisco & jordbävning.

Idag har Magdalena och Catrin återvänt till Sverige efter två och en halv vecka med massa kul! Tack för att ni kom hit tjejer! Vi har solat och bränt oss. Vi har nog haft alla olika typer av brännor och nyanser av rött! Haha. Solskyddsfaktor har fått en helt ny innebörd. 

Nisse har varit busybusy. Vi har kört till Hollywood, Beverly Hills, Santa Monica, Venice Beach, Long Beach, Redondo Beach, Palos Verdes och en massa andra turer. Strosat rundor, shoppat, fikat, tittat på folk och lite allmän sightseeing. Vi var också på bio, såg Wolverine med Hugh Jackman, namnam. Magda som har en liten crush på honom dreglade hela filmen. Vi skulle tagit med en spann till henne. Haha.




Bland de första kvällarna åt vi på en jättemysig asiatisk restaurang som ligger uppe på kullen vid Hollywood. Man har 180 graders utsikt över Los Angeles. Helt fantastiskt, tänk att glödlampor kan vara så fint! Vi fick vänta tjugo minuter på en servitör, vilket gav oss gratis dricka och appetizer. Det är amerikansk service!



Shopping har varit ett konstant nöje. Det gick så långt att Catrin fick shoppingabstinens av en dag utan butiker och prislappar. Haha beroendeframkallande! En dag åkte vi till Camarillo Outlet. Det var en tvåtimmarskörning mot Santa Barbara, men det var det värt! Det var ett enormt komplex med massa fabriksoutlets! Jag snålade till en början, tänkte inte handla något direkt. Tjejerna handlade som bara den, så efter ett tag krävdes det inte mycket övertygande för att jag skulle falla för frestelsen av fina saker! Det var en riktig heldag! Vi har också shoppat i Downtown och på Del Amo, jag är chockad över att tjejerna fick med sig allt hem!



Vi har druckit en hel del vin. Både på altanen men har också förgyllt de amerikanska festerna med vår svenska närvaro, haha! Första helgen de var här var vi på fest hos Ricky. Det var massa folk i ett litet hus och det var ingen som missade att där var fyra svenska tjejer. Jösses, vad bra vi har det. Så fort vi sa att vi var svenska så tyckte människor om oss, utan att ens pratat med oss. Vi satt inte ensamma en enda sekund på hela kvällen. Det var en rolig fest men eftersom det var mycket folk i ett väldigt lugnt område så kom till slut polisen. Ingen stor grej egentligen, de ville bara checka men här är folk så rädda för poliser så de gömde sig och försökte springa iväg. Jag och Magda som satt in trädgården när de kom bak med ficklampor höll på att göra på oss. Catrin förklarade mer än en gång att hon var 21 medan de egentligen försökte ta reda om hon hade tänkt köra bil hem.. Haha. Efter det tog inte lång tid innan vi stack. När vi gick ut genom dörren så hörde vi hur de sa "Oh, the swedish girls are leaving. The party is over". Vem kunde tro det? Haha.



Vi har också varit i San Francisco! Vi bestämde oss för att göra en roadtrip dit och var helt taggade när vi satte oss i Nisse och lämnade San pedro tidigt på morgonen. Vi körde kustvägen till Santa Barbara sedan 101 hela vägen till san Francisco. De som har påstått att det är en rolig liten roadtrip borde skjutas. Tanken var fin, men nästan tolv timmar i en bil varav hälften var bland olika nyanser av bruna, uttorkade berg, var drygt. Till slut närmade vi oss. Vi stannade till i San Jose och fikade med Josefin, Isaac, Filippa och Honey. Det blev snabbt för klockan började bli mycket. Väl framme i San Francisco insåg att vi inte visste vart vi skulle. Halv tio på kvällen är  inte riktigt rätt tid att ta reda på det. Efter köpande av kartor och en del guidande hittade vi hotellet. Tjejerna fick väl inte det bästa första intrycket av San Francisco då vi gick ut för att handla mat och mötte på alla hemlösa som strök rundor och blev sedan förföljda av en kille så vi fick vänta inne på Burger King tills hans gett upp. Men vi var framme i alla fall.




Första dagen bestod av promenerande upp och ner i backarna runt Union Square, genom Chinatown och gick i butiker. Det blev väldigt kallt så hempromenaden var mindre mysig. Den kvällen drack vi vin och tittade på Sex & The City-filmen i sängen. Riktigt brudigt, mys! Dagen efter blev väldigt effektiv. Vi körde över Golden Gate-bron och körde till Sausalito och åt lunch. Det är en mysig liten hamnstad på andra sidan bron. Sedan åkte vi ner på Fisherman´s Wharf. Tjejerna åkte till Alcatraz. Under tiden satt jag på en uteservering med en smoothie och pratade med en potatisbonde från Oregon. Himla kul man. Han var en typiskt amerikan som inte förstod varför man skulle åka någon annanstans. Mexico hade han varit i för tio år sedan, det var utforskande nog för honom. Det var nog det roligaste tidsfördrivet jag haft på länge. När tjejerna var färdiga åkte vi till Castro och tittade på teatern och området. Det är det enda stället jag sett i USA där de är frigjorda. Porr i skyltfönster och kakor i penisform hittar man bara i Castro! Kvällen avslutades med middag på MonaLisa, namnam. det blev en tidig kväll för dagen efter var det dags för en till underbar biltur tillbaka till LA. Har aldrig varit så glad att se San Pedro-skylten! Skitkul resa, men Nisse kunde vi lämnat hemma!



En kväll lämnade jag tjejerna och åkte på screening, förvisning av "Drag me to hell" för skaparna av och de medverkande i filmen. Jag som inte ser på mycket skräckfilmer fick veta att jag levde. Trots att jag såg hela filmen i ögonvrån (jag tittar alltid på exitskylten när jag är rädd) så hoppade jag högt i stolen några gånger. Det var en väldigt bra film dock, rolig men fruktanvärt läskig. Efter filmen gick vi till en bar med ett stort gäng och satt där resten av kvällen. Vi hade jätteroligt. När jag kom hem satt tjejerna och drack vin på altanen, underbart!

I fredags var vi Universal Studios! Vi blev som barn igen! Vi åkte studioturen, åkte de olika attraktionerna och fotades med Nicke Nyfiken, Scooby, SpoungeBob (jag vet men jag älskar Spoungebob) och andra söta saker. Jag köpte Spoungebob-slippers! De är så fina! Det har tagit mig två år att komma tillbaka till Universal och äntligen få köpa de fina tofflorna! Jag kände mig fulländad! Haha. På kvällen var vi på fest hos Shawn, Vastys kompis. Det var en massa snack och beerpong. Det var en grymt rolig syn när jag suttit ute jättelänge och kommer in. Då har Magda och Catrin hittat "Girls Gone Wild"-kepsar och fullt koncentrerade på beerpong. Haha!



I lördags var vi hela dagen på Del Amo och shoppade. På kvällen åkte jag, Magda och Catrin till Hollywood på nattklubb. Av alla kvällar så lyckas vi pricka in en latinokväll. Tre långa, ljusa, svenska tjejer bland alla mexikanare som dansar locolocodans. Det måste sett kul ut, vi smälte inte in direkt. Vi var klädda som nunnor jämför med alla nästintill nakna tjejer och dansade inte alls som de flesta andra. I detta landet går det ut på att gnugga så mycket det går, tjejerna ligger nästan ner på golvet och killarna kan inte dansa själva, de kan bara sitta klistrade mot en tjej som gnuggar sig. Haha. Det var grymt kul i alla fall, jag hade kunnat sitta och bara titta på folket!



I söndags var i vi downtown och shoppade. Sedan tog vi en tur till Beverly Hills innan vi åkte hem och förberedde de finaste gåbortskycklingspetten. Vi gjorde också pastasallad och tzatsiki. Det var en mysig grillkväll med gott folk, en bra sista kväll. Det var då det blev spännande. När jag, Catrin och Magda står i köket för att fixa kaffe så börjar det skaka. Vi trodde först att golvet höll på att svikta eller gå sönder, sedan insåg vi snabbt att hela huset skakade. Så nu kan vi kryssa i JORDBÄVNING på to-do-listan. Check! Den var tydligen inte så stark, bara 4.7 men centrumet var nära till där vi bor så det kändes mycket.



Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.


Hawaii!

Jag och pappa var på Hawaii förra veckan. Vi åkte på fredag morgon. Dagen innan hade jag varit på middag på Sungs restaurang (asiaten från Fast and Furious) med honom och en massa costumefolk, vilket drog ut på tiden så jag fick en cirka två timmars sömn. Såklart försov vi oss båda. Det fick bli en väldigt snabb packning sedan bar det av!

Hawaii is the shit! Vi åkte till Honolulu och bodde på Waikiki Beach. Tanken att folk faktiskt bor så gör en lite avundsjuk. Vart du än tittade så var det gröna berg, blått/turkost vatten och vit sand! Vi solade, shoppade tingeltangel och åt mat. Vi hyrde också bil och gjorde roadtrips runt ön.

Vi åkte till Polynesian Cultural Center, en hel park med där de representerar de olika polynesiska ögrupperna. Det var danser, trumspelande, klättrande i träd, hackande av kokosnötter, de gjorde eld med pinnar och massa kul!

Vi åkte också till USS Arizona Memorial i Pearl Harbor och gick upp på Diamond Head. Diamond Head är en vulkan där man kan köra in i kratern och gå upp längst upp på toppen. Det var en rejäl promenad men utsikten på toppen gjorde det lätt värt det !

Jag är kär i Hawaii, när jag pratade med mamma på Skype så nämnde jag att jag skulle vilja bo där. Det var inte munter respons jag fick! Hon tycker att Los Angeles är tillräckligt långt bort skulle jag tro. Haha!




Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Jag älskar min bil!

De senaste dagarna har bestått av solande, chillande vid pool, tacokväll, gymmande och en massa långa promenader. Jag har idag fått veta att krutgubben inte är 60, han fyller 71 snart! Helt sjukt, han är en grym inspiration för en till att vara hälsosam. Och hans fru, som jag också gått med, hon cyklade ett 55 miles långt maraton med brutet ben. Hon bröt det precis innan starten men tog sig genom hela loppet. Grymt! Det är inga skojare vi pratar om direkt!



Helgen var väldigt mysig. Lördagen spenderades i Fashion District i Downtown med Anna, det var grymt varmt och bra shopping! Vi hann inte med alls så mycket som vi hade tänkt oss, men vi var nöjda. Det var lite partande i The Valley sedan på söndagen var det dags att åka till Thousands Oaks för Skandinaviska festivalen. Vi var på gudstjänsten som inte var svensk utan skandinavisk, alltså dansk, svensk, norsk och finsk. Efter det gick vi rundor på festivalen som inte roade mig särskilt mycket. När man bara varit borta från Sverige i tre månader lockar inte vikingabyar, målade träskor och troll. Dessutom var det väldigt varmt. Efter att vi svettat bort några kilo begav vi oss vidare.

Jag hämtade upp min bil och hämtade Anna i Downtown, sedan körde vi mot San Pedro. Mitt på motorvägen så säger det BOOM och hela bilen började skaka och blev okontrollerad. Körde av i vägrenen och gick och tittade. Däcket var helt uppfläkt och vänster hörn på bilen bara hängde löst. Så det var bara att ringa AAA. Efter tjugo minuter kom en bogseringsbil följd av en polisbil som körde oss och Nisse hem. Det var bara att ta Nisse till verkstaden dagen efter. När de fixat färdigt honom och när jag körde därifrån så slutade radion att fungera. Jag älskar verkligen min bil!

Kvällen slutade trots detta i Santa Monica för en trevlig vinkväll hos Sara. Vi satt uppe på taket vid poolen, åt och drack. Tänk att man kan sitta till halv tolv på kvällen utomhus utan att ens frysa- i april! Jag älskar det!



Idag har jag dessutom fått den bästa massagen ever! Hon lossade alla knutor jag hade, jäklar vilken smärta, men det var det värt.

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Hemlösa i San José.

I onsdags hade vi en väldigt mysig grillfest hemma hos oss med en massa vin! Då ser det ut såhär!  





I torsdags gick jag ännu en sådan långlång promenad. 2,5 timmar tog det denna gången. Det var ungefär 1,5 mil denna gången men det tog längre tid för att vi gick en bra bit i sanden, aningens tungt! Sista uppförsbacken sög rejält i benen. När jag sedan kom hem fick jag prata med min fina bror och fine Pauline (mamma var med på ett litet hörn) och se de på cam dessutom. Jag började nästan gråta för att de var så fina! Längtar till sommaren då jag får se er live!

På fredagen, kvart över fem på morgonen bar det av mot San Jose. Denna gången flög vi, därav den tidiga avgången. Josefin hämtade mig på flygplatsen i San Francisco så åkte vi till San Jose, gick på köpcenter och åt sushi. Efter det visade hon mig OneDollarStore. Jag har aldrig sett det innan, allt kostar en dollar! Heaven! Sedan mötte vi upp Isaac och hade en lång fika på Starbucks. När vi tröttnat på vårt kaffe åkte vi hem till Josefin och klippte henne. Vi gjorde också slingor som faktiskt blev fina!

På kvällen åt vi på Cheesecake Factory, namnam. Mätta och belåtna åkte vi och handlade vin och satte oss sedan i henne trädgård, Filippa anslöt också. Det var kallt så när Sarah kom hem gick vi in till henne i poolhuset där hon bor. Hennes kompisar Pat och Ross kom dit också. Det vi inte tänkte på var att vi lämnat altandörren öppen, så när Paulina och Lance kom hem på natten släppte de ut hundarna, släppte in de och låste dörren. Så klockan fem på morgonen när vi begav oss för att sova, och dörren var låst! UTELÅSTA! Vi fick snällt sitta och vänta till åtta på morgonen innan någon vaknade och kom och öppnade. Jag har aldrig frusit så mycket i mitt liv, vi såg ut som riktiga pundare. Myskläder och en filt, tre timmar i 5-gradig kyla. Jag kunde inte känna mina ben. Vi tänkte på allt som kunde ge värme. Rödvin (hade stått ute sedan klockan elva så det var iskallt), Jacuzzin (visste vi inte hur den funkade), Grillen (visste vi inte heller hur den funkade) och studerade alla fönster och dörrar som såklart var låsta. Det har aldrig varit så skönt att slutligen få sova i en varm säng. Jag och Josefin blev sedan kallade The Homeless People resten av helgen.





Vi vaknade inte förrän klockan fyra på eftermiddagen på lördagen, vi skulle egentligen gå på baseball klockan fem. Det var uteslutet. Istället åkte vi och åt pizza. Vi mötte upp Isaac och åkte hem till honom. Där spenderade vi hela kvällen. Drack öl (det gjorde jag i alla fall), tittade på Strikeforce, en blodig kampsport som går ut på att slå varandra medvetslösa utan att sparkas mellan benen eller dra i håret (det är de enda reglerna). Sedan såg vi en riktigt äcklig psychofilm, usch. Vid två hade förkylningen slått in på både mig och Josefin så då åkte vi hem och sov.



Vi vaknade klockan elva på söndagen. De skulle ha barbecue i huset som vi var bjudna på men eftersom jag skulle åka hem funkade inte det. Vi åkte till Ikea, åt köttbullar, Josefin handlade svenskt godis sedan körde hon mig till flygplatsen. Jag var tidig så jag fick vänta på pappa. Jag checkade in sedan satte jag mig för att äta. Jag var omgiven av svenskar. Vid två bord av tre hörde jag svenska, vilken invasion. Sedan åkte vi hem, roligaste flygresan hittills. Jag tittade på Ellen DeGeneres ståuppshow, skrattade så att jag grät. Jag insåg förstås inte att alla på flyget hörde mig. Det slutade med att både pappa och han som satt på andra sidan satte på samma show för de blev så nyfikna. Haha. Det var i vilket fall en trevlig helg, jag tackar ödmjukast -bugar- Haha.  



-Detta är nog inte Roxette faktiskt.
-Nej, det är nog en cover, för detta är inte Marie. (Tystnad) Nej, för var är Per?

På måndagen körde jag och Anna Frida till flygplatsen. Hon hade nämligen kommit på på söndagen att hon inte skulle åka hem på tisdagen utan på måndagen! Bra Frida! Vi lämnade av henne, sedan lyxade vi med att fixa naglarna och få pedikyr. Det blev även en liten tur på Del Amo, kollade balklänning till Anna, drack Jamba Juice, åt sushi, cruisade i Palos Verdes innan vi till slut åkte hem. Wonderful!







Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.


Springbreak och blåljus.

Det  har varit en väldigt intressant helg! Fredagen inleddes med yoga klockan åtta på morgonen. Anna och Frida kom hem till mig på eftermiddagen och degade. Sedan på kvällen var det dags för fest, highschool och college har nämligen springbreak här. Haha! Frida, Vasty och jag samlades hemma hos Anna och drack vin tills Andrew och Ryan hämtade upp oss. Vi tryckte in oss i bilen och åkte till festen i Palos Verdes. Jag upptäckte att svenska och amerikanska fester skiljer sig mycket från varandra. Denna festen bestod av öltunnor, hur mycket folk som helst (ingen bryr sig om vem som känner vem, alla dyker upp), och folk röker på till höger och vänster. De flesta var väldigt fascinerade av att vi var svenskar! Vi hittade till och med två svenska tjejer till, vad är oddsen? "Dude, what´s with all the swedes?"  Kvällen tog dock ett abrubt slut då Frida blev lite för förfriskad. Det visade sig dock vara  tur att  vi åkte när vi  åkte, strax efter att vi åkt hade en kille blivit nerslagen och fått sitt ansikte stampat på, så vi mötte en massa polisbilar, antagligen på väg till just den festen. Och jag trodde att svenskar var aggressiva.



Lördagen var planerad i Santa Barbara, dock var vi lite skeptiska till om alla skulle må bra nog att åka från San Pedro klockan tolv på förmiddagen. Men skenet kan bedra, Frida hade vaknat klockan nio, pigg som en lärka. Så halv ett tog vi Nisse och begav oss mot Santa Barbara. Vi tog kustvägen som är längre men finare än motorvägen. Fyra timmar och en del felkörningar senare var vi framme. Vi åkte hem till Nassar som bor i ett stort hus tillsammans med tre andra killar. Vi drack öl och fler och fler anslöt. Vi hade väldigt kul och lärde amerikanarna svenska, haha! Sedan åkte vi hem till Kewan (eller vad han heter), drack ännu mer öl, stimmade och åkte till slut vidare till Isla Vista. Det är ett stort collegeområde, fast iställer för korridorer så bor folk i hus och lägenheter, och det var fest i varenda hem. Det var hur mycket folk som helt, värre än Helsingborgsfestivalen! Vi var dock väldigt sena så när vi kom dit hade polisen redan brutit upp de flesta festerna, så vi gick hem till någon kompis. De bodde sju personer i en trea, det var riktigt skitigt och han hade en chinchilla som bajsade på Anna hela tiden! Hur folk kan bo så förstod vi inte. Efter en timmes letande efter bilen så åkte vi hemåt, Nassars hus kändes plötsligt kliniskt rent, nästan så att man kunde slickat på väggarna! Det tog inte lång tid innan alla hade gått och lagt sig. Det förvånar mig ständigt hur accepterad marijuana är här. De har till och med egna produktioner i garderoberna! Jag kommer aldrig att förstå det.






På söndagen gick jag upp klockan sju, efter fyra timmars sömn. Gjorde mig i ordning så tyst som möjligt för alla sov och körde tillbaka till San Pedro. Jag hann till pappas gudstjänst men var knappt människa. Det var en fin gudstjänst. Mia var där och talade också, vilket fick väldigt mycket respons. Det är så tragiskt, hennes son Thor har blivit kidnappad av hans far. Han är 17 månader och har varit försvunnen i sju veckor. http://blogg.aftonbladet.se/30496/ är hennes blogg, deras hemsida är www.thorwang.com . Det är helt surrealistiskt.

Efter gudstjänsten åkte jag hem för att sova för att orka vara uppe på kvällen. Jag och pappas gick ut och åt, sedan skulle vi på bio med Christian, Anna och Frida. Vi skulle se The Fast & The Furious 4. Jag och pappa köpte de tre sista, sedan var det utsålt. Anna och Frida valde då att gå på Knowing, den urusla filmen som vi såg förra veckan. Stackare. Vår film var dock grym! Vilka adrenalinkickar! Extra roligt var också att den är delvis inspelad i San Pedro!

I måndags var jag ute och gick och det var riktigt varmt. Nästan 30 grader skulle jag tippa. Efter min promenad åkte vi till Redondo Beach. Vi solade och spelade beachvolleyboll, vattnet var för kallt för att bada i. Efter en heldag på stranden och snygg bonnabränna som bara förstärktes åkte vi hem och duschade. Sedan var det tänkt att vi skulle åka till Long Beach och äta sushi för att fira Fridas födelsedag. Katie valde att köra, hon kör som en galning. Det var bara en tidsfråga innan hon skulle få böter eller bli av med körkortet. När vi kört över bron ligger hon i nästan 70 mph på en 45 mph väg. Då kom såklart blåljusen bakom. Efter mycket diskussioner, gråtande, hyperventilerande och till slut en fortkörningsbort (hon ska vara väldigt glad att hon fick behålla sitt körkort) så åker vi vidare mot Long Beach men det tar inte lång tid innan vi vänder. Kvällen slutade med att jag, Anna och Frida åt på Sushi 21, i centrala San Pedro! Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi avrundade med lite drinkar hemma hos mig så summa summarum var det en trevlig kväll!




Igår var jag igång klockan åtta. Då träffade jag Jan, den här krutgubben som gjort en massa maraton och liknande. Vi åkte ut till Palos Verdes och gick en powerwalk på 1,5 mil. Det tog oss ungefär 2,5 timmar, det var grymt! Jag var helt mör i benen. Det blev också en eftermiddag på gymmet så yogan klockan åtta i morse var väldigt ömt och stelt. Men vill man vara fin så får man lida pin...

Alexandra är på väg till Turkiet as we speak, ojojoj vad spännande!



Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Det är krävande att leva charterliv.

Nu har det gått en vecka sedan Emma och Anna var här. Pappa är tillbaka från Sverige så saker har återgått till det normala.

Den senaste veckan har varit väldigt slö, har inte hänt särskilt mycket. Promenader, gymmet och solning upptog de första dagarna. Jag brände mig (såklart, blekfis är man fortfarande) så mycket att jag såg ut som en dansk flagga. Mindre charmigt!

I fredags var vi på Firefly, en bar i Studio City. Det var directors, animators, costume designers - och jag. Haha. Träffade bland annat Garett som tecknar/animerar Simpsons och en rolig engelsman som gjort Jurassic Park och Guldkompassen. Jag kunde inte bidra särskilt mycket till konversationerna men jag var fullt upptagen med att lyssna, som ett litet barn! 

I lördags var jag, Oskar och Christian på bio, vi såg Knowing med Nicholas Cage. Jag har inte höga förväntningar men trots det lyckades den vara under förväntan! Ingen filmupplevelse jag skulle vilja dela med mig. Det börjar med koder som förutspår naturkatastrofer, detta leder till röster i huvudet, jordens undergång, konstiga stenar, aliens som sedan är änglar, Adam och Eva och en helt ny värld. Oj hoppsan, nu avslöjade jag precis slutet. Vilken tur, då behöver ingen lägga pengar på att se den. 

På söndagen skulle jag träffa Hanna, Oskar och Christian för en drink på Sunset. Hanna och Oskar var redan där och åt sushi, Christian kom från ett annat håll vilket innebar att jag skulle hitta själv. Med hjälp av vägbeskrivningar från två håll trodde jag att jag hade koll på vart jag skulle. Självklart kör jag fel! Jag var inte en trevlig typ när jag ringde Oskar för att höra var jag var. Eftersom jag är mästare av timing så var jag dessutom kissnödig. Så när Oskar försöker hjälpa mig med vart jag ska blev han avsnäst gång på gång. Haha tur att det finns förstående människor runt mig ;

"Ellen, du ska till Ivar Avenue"
"Och du tror att jag ska veta var det är? Jag har ingen jäkla GPS. Lätt för dig att säga som har en sådan flashig Iphone!"  

Har varit med på svenskafton denna veckan också, upptäckte förra veckan att jag saknade gamlingarna! Denna gången slapp vi sjunga, Leroy med dragspelet kom inte. Skönt! Jag hade sällskap av norska Lars, jättefräck man som cyklar till kyrkan och kommer in i hjälm, armskydd, knäskydd och byxorna nerstoppade i strumporna! När vi fikar tar jag en kaka, så får jag brännande seriösa ögon av Lars;

It´s not gonna make you thinner! säger han och viftar med fingret. 
Det är tur att det finns informativa mäniskor i min omgivning. Haha.



I onsdags var jag en heldag med Sara Elisabeth. Sedan åkte jag tillbaka till San Pedro och letade i 45 (!) minuter efter biltvätten. Sådant kan göra en knäpp efter ett tag. Till slut fick jag Nisse tvättad och fin sedan åkte jag och träffade Anna, Katie och Annas kompis Frida, som kommit den dagen från Sverige. Vi cruisade ute i Palos Verdes, sedan tillbaka till Ansjovisgatan och åt glass. 



Igår gick jag upp redan klockan 10, i ett försök att disciplinera mig själv. Vid lunchtid åkte jag ut till Raleigh Studios i Manhattan Beach. Än en gång, lokalsinne. Jag hade fått en superenkel vägbeskrivning och fått veta att om jag kommer till Sepulveda så har jag kört aaalldeles för långt. Självklart missar jag infarten och kommer till slut till Sepulveda. Till slut hittade jag rätt och kör fram till grinden där Security står. Säger mitt namn, såklart hittar hon inte mig. Efter några minuters diskussion och några samtal så släpper hon in mig. Jag tror att hon hittade mig men var för stolt för att berätta det. Sedan gick jag och åt lunch med Christian och Eric, som gör storyboards för Iron Men 2. Sedan fick jag en liten rundtur på studioområdet, fick se avdelningen där Christian jobbar med Thor. Vi smet också in och tittade på byggandet inför inspelningen för Iron Men 2. Det är sjukt vilken sekretess det är, nästan ingen får gå in i någon lokal utan anledning, det står stora skyltar överallt om förbud mot kameror, kameratelefoner osv. Man måste ha speciella kort för att åka upp till vissa våningar, jösses vilket projekt. Vi tog en kopp te sedan cruisade jag och Nisse vidare till YMCA. 

Hade världens superenergi på gymmet igår. Först 30 minuter på trappmaskinen, sedan 20 min på crosstrainer och avslutade med 30 längders simning i poolen. Jag var så mör i hela kroppen och blev helt frossig igår kväll. Idag tänkte jag göra yoga och simma. Började med yogan och det kändes verkligen att det inte fanns ett uns styrka i kroppen. Efter yogapasset gick jag in i poolen och upptäckte att tanterna hade vattengympa, så jag åkte direkt hem. Det var nog tur. Nu har jag ätit frukost, pratat med mamma och Torkel, de är för söta. 

Oj, vad jobbigt väder vi har idag. Blå himmel, klart och soligt. Man skulle kunna sola idag eller kanske åka ner på familjedagen. Eller var det idag vi pratade om Santa Barbara? Livet är jobbigt i Kalifornien. (erkänn att det sved litegrann)



Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Huset på Ansjovisvägen är väldigt stort...

Jaha, plötsligt gick vi från att vara fyra stycken i huset till en. Emma och Anna har åkt hem igen, två veckor har flugit förbi verkligen. Dessutom är pappa i Sverige så huset blev väldigt tomt igår. Tack än en gång för att ni kom hit, ni har förgyllt min vardag!

Den sista veckan med fjantarna fick ett lite annat tempo, vi gick ner i varv och de fick faktiskt lite avslappnande semester också. Lördagen, pappas sista kväll, startade i Long Beach. Pappa, Emma, Anna, Oskar, Tobbe och jag åt sushi på Yen, supergott verkligen! Efter det åkte vi till San Pedro för att lämna av två av tre bilar. VI beslutade oss nämligen för att möta upp Christian inne i downtown. Vi åkte till Buenavista, hotellbaren som ligger 35 våningar upp och snurrar. Det var en väldigt trevlig kväll, vi satt kvar tills att de hade tänt upp för tredje gången och vi var själva kvar, då fattade vi dumma svenskar vinken !



Jag måste också berätta om poliskontrollen, sjukt med alla svenska influenser i detta landet. När vi åkte från Long Beach så hade de körkort- och alkoholkontroll. De stannade mig och Anna, vi åkte i Nisse, och frågade efter mitt körkort och undrade om jag druckit något den kvällen. Nervös som bara den svarade jag nej och försökte hitta mitt körkort. Jag kastade ut alla kort ur väskan för jag blev helt skakis, jag vet ju att har jag otur så gillar de inte mitt svenska körkort utan kräver ett internationellt. Polisen tittar länge på mitt körkort, rynkar på ögonbrynen och frågar;

-Where is this from?
-It´s from Sweden...
-Oh Sweden! Välkommen!
(På svenska med amerikansk dialekt) Do you know Motala? My grandfather was from Motala!


På söndagen åkte pappa och vi blev bara tjejer i huset! Vi firade det genom att laga mat, kycklingpasta med tomat, ost och stekta grönsaker, mmmmm. Jag var dock inte så aktiv, titta mest på när Team Extreme stökade rundor i köket! Oskar och Christian anslöt också! Christian åkte hem lite tidigare men vi lyckades övertyga Oskar till att sova över så han kunde dricka drinkar. Det var en till sådan där mysmysig fnitterkväll som varade till halv fem för min del, jag gick och lade mig först.



Måndagen skulle bli en heldag i Santa Monica, trodde vi! Slitna som vi var från dagen blev det bara en halvdag med shopping, sushi, träffade norrmännen, en tur på piren och feta feta cheeseburgare och friterade lökringar på Johnny Rocker! Haha tanken att vår beställning var lite udda slog inte oss förräns Emma påpekade det; Ni beställer alltså hamburgare utan lök men vill ha friterade lökringar till? Skumt...



Svenskarna är överallt. Står utanför Forever 21 med Emma, Anna är kvar där inne. Jag står och beklagar högt och tydligt över hur kissnödig jag är, men tänker att ingen förstår vad jag säger. Står där och berättar detaljerat för min syster exakt hur kissnödig jag är när tjejen som står i krimskramsstånder plötsligt säger; Jaha ni är svenska! Hon var Dalarna och hade stått och lyssnat på hela min monolog! Jag tror att vi svenskar sakta men säkert håller på att ta över jorden faktiskt.

På tisdagen var vi ute och gick med Jan, krutgubben som gått 20 maraton i sitt liv. Han hade farten uppe idag, vi fick jobba hårt för hinna med. Han är helt sjuk. Jag var inte lika rädd för tanken på ormarna idag. Nycklarna fick ligga kvar i fickan efter att Oskar sagt till mig; Ellen, har du någon gång sett en orm med öron? Efter promenaden på exakt 1 timme och 24 minuter (vi hade bett om att hålla det på 1,5 timme) så åkte vi till Target och köpte nya bikinisar och sedan lade vi oss i solen i trädgården. Detta följdes av en svenskafton på kyrkan med sjungande av gamla visor till Leroys dragspel, gud vad jag har saknat de gamla! Insåg inte det förrän jag kom dit igen! Kvällen avslutades med vin, ost, salami och vindruvor på ansjovisvägen, namnam!




Onsdagen var kommen, deras sista dag. Vi solade litegrann, sedan åkte vi till Long Beach med Anna och Tobbe. Vi åt lite sushi (jag vet, vi har fått dille på sushi) sedan mötte vi upp Oskar på bion för att se I Love You, Man. Grym film! Jag skrattade så jag tjöt. Efter det åkte vi till ansjovisvägen för en sista vinkväll. Min och Annas underbara körsång till mina nostalgiska kassettband blev dokumenterade...Fy vad det skär! Tobbe och Anna avvek tidigt men Oskar höll ut, kanonbra avslutning.

Sedan var det dags, domedagen var här. Torsdagen kom och fjantarna packade. Klockan två körde jag och Oskar de till flygplatsen i Tony (pappas Toyota som jag såklart också döpt). Vi var i god tid minsann! Det var mycket jobbigare än jag trodde att säga hejdå och stå där och vinka. Huset blev otroligt tomt nu, det är underligt vad snabbt man vänjer sig vid att ha fullt hus. Jag har haft två underbara veckor med Piff & Puff! Jag och Oskar kände oss lite nere, eller lite tomma, när vi lämnat de så vi åkte hem och gjorde lyxmat á la Los Angeles- Korv Stroganoff! Namnam!



Idag känns det bättre, har fått höra att de precis kommit hem välbehållna! Nu är det bara att räkna ner till maj då nästa klan med människor kommer! Yeah jag längtar redan!  Har precis varit ute på långpromenad så nu ska jag lägga mig i solen! Får försöka bli av med den vitblåa hudtonen!

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Fjantvecka.

Okej, här kommer ett till sånt där jättelångt inlägg förutspår jag. Men för en gångs skull har jag bilder! Yeah!

Huset har som sagt fyllts ut någorlunda med två underbara fjantar, Emma och Anna. Jag är bara så glad att ha de här, men jag har insett att mitt charterliv har gjort mig till pensionär. Tempot är ju ett helt annat nu, när de bara har två veckor på sig att utforska LA. "Ska vi åka iväg igen? Men ojoj, så måste jag ju byta skor... och kissa... haha!"

Det har varit en fartfylld vecka. De första dagarna har bestod av shopping, manikyr och pedikyr och lite häng på kyrkan. Mina naglar är fina igen, jag har blivit värvad till glittret igen! Anna fick en mycket intressant look med rosa tippar som släppte redan i bilturen hem.

I lördags hade vi en helt underbar charterdag. Vi åkte redan klockan tio (nu har man fått börja sätta klocka igen) till Newport Beach, Vi strosade rundor, åkte ut till Balboa Island, därvi hittade den första Batmobilen! Coolt! Sedan lunchade vi och strosade längs hela strandpromenaden och beundrade alla strandhusen. Att charma en rik amerikanare fick plötsligt en helt ny innebörd. Vi tog en drink (alkoholfri såklart, minderårig) ute på piren sedan begav vi oss vidare till Laguna Beach där vi tog en chai latte/kaffe innan vi till slut begav oss tillbaka till San Pedro. Vi somnade gott den kvällen.



Vi har också firat Emma med en champagnebrunch på Port O Call. Det var en helt enorm brunch, så mycket mat, så mycket mat. Man kunde inte ens ta av allt för det hade vi aldrig orkat. Krabban var min stora utmaning, det var ett helt projekt. Jag lyckades också spilla ett helt glas isvatten över halva bordet, hela min väska och hela mig. Oväntat, det är alltid jag, alltid jag. Sedan fick jag gå runt och se ut som att jag kissat på mig. That´s life. Sedan slappade vi en hel dag hos oss som sedan ledde till en spontan söndagsmiddag. Det började med att vi var fyra stycken som skulle äta något lätt. Det slutade med att vi var sju stycken och åt grillat. Myspys!



I måndags hade vi en riktig turistdag. Vi började med att åka upp till Wayfarers Chapel, en grymt fin glaskyrka som måste ses. Sedan tog vi turen genom Palos Verdes ut till Redondo Beach, Strosade på piren och beskådade pelikaner. Turen gick vidare längs kusten, Manhattan Beach, Hermosa Beach tills vi kom till Venice Beach. Där strosade vi, tittade på folk, beskådade alla muskulösa män på Muscle Beach, ett utomhusgym, väldigt testosteronfyllt. Vi åt lunch, sedan gick turistbussen vidare (pappas Toyota som jag döpt till Tony). Vi stannade till och tittade på en av de få skolorna i USA som inte är inhängnad, Venice High School där man spelade in Grease. Där är skjutningar en gång om året, men det får man ta om man inte vill sätta stängsel runt skolan i detta landet. Efter det åkte vi till Beverly Hills, Rodeo Drive och beundrade alla finfina butiker och fina bilar. Sedan kom dagens höjdpunkt, LA Ink! Det var coolt, vi var riktigt turistiga och blev fotade med skylten, haha! Sista stoppet för denna dagen var såklart Hollywood och The Walk of Fame. Jag var så lycklig, för jag fick bli fotad med Spoungebob Squarepants! Han är så söt! Det var höjdpunkten utan tvekan! "Are you swedish? I love Sweden! You have healthinsurance, I go to the doctor and almost get paid there!" Vi var helt slut efter denna långa dagen, då kom pensionärskänslan igen. Jag sov gott den natten också!



Tisdagen var grym! Vi spenderade hela dagen i trädgården. Strålande sol, blå himmel, bikinis, frukt, brownies och Cosmopolitan. Efter en heldag och mycket bränd hud åkte till Del Amo för att fira Tobbe som fyllde 21. Vi hade fullt ös i Nisse med våra nostalgiska kasettband, jag och Anna H körade för fullt med våra otroligt fina röster! Vi åt på Lazy Dog, namnam. Sedan gick vi på bio, Confessions of a Shopaholic. Tobbes val såklart! haha.



Onsdagen spenderade Emma och Anna på Universal Studios så jag sov länge sedan gick jag ut på långpromenad. Riktigt häftigt, det var klart väder tills man kom ner vid klippväggen. Då låg dimman som en vägg precis vid kanten. Det slog in stora moln som man blev helt dyngsur av. Jag fick dille och sprang hela vägen från White Point till Point Fermin. Det du brorsan! Efter det åkte jag till kyrkan, hämtade Sara Elisabeth, körde hem henne och sedan snabbt hem och byta om. Vi hämtade upp Emma och Anna och åkte till businessmixen på Cafe La Boheme. De hade köpt en present till mig, en Spoungebob att hänga i Nisse! Nu är han fulländad! Det blev mycket vin (för en del iaf) och sedan åkte vi hem till Hanna i Beverly Hills för en drink. Oslagbara syner från Oscar och Hanna, ojojoj.

Torsdagen spenderade vi i San Diego, och Sea World! Wow, wow, wow. Det var riktigt häftigt, Späckhuggeshow, delfinshower och pingvinerna var favoriterna. Vi blev som små barn igen, vi var helt i extas. Sedan åkte vi in till San Diego Downtown och åt i Little Italy. Emma kläckte den klockrena kommentaren när vi såg ett stort kryssningsfartyg som låg utanför; "Är den typ en sådan jättestor båt som ska åka någonstans?"  Haha sedan babblade jag i ett streck från san Diego till San Pedro (Det är en biltur på 2,5 timme). När vi kom hem var jag inte färdigbabblad, så jag och Anna H åkte upp till utkiksplatsen och snackade skit. Haha de hade sex i bilen bredvid oss, jösses. Den var helt immig, gungade lite lätt och plötsligt flyger en tjej upp och svingar med håret. Klockren syn!  



Igår hade vi en till slappedag, sov länge och åkte sedan till Gallerian. Sedan åkte vi hem och lagade tacos, väldigt spännande. Det blev supergott men vi gick snabbt över på vinet. Vinet blev drinkar, sedan kom pappa, Oscar, Tobbe och Christian. Det blev en långkväll, vi gick och la oss halv fem på natten. Grymt mysigt, klår alla utekvällar i världen!

Idag har vi varit ute och gott, ätit Subways och degat, lite sega efter igår. Snart ska vi åka till Long Beach och äta hejdå-middag med pappa. Han ska åka till Sverige några dagar, så nu blir det tjejdagar på ansjovisvägen! Yeah!

Life is 10% what happens to you and 90% how you respond to it.

PCH, San José & Sverigebesök.

Det var dags för San Fransisco-turen igen, men denna gången beslöt jag och pappa oss för att göra roadtrip istället för att flyga. Vi startade redan på onsdag kväll och begav oss ut på PCH, Pacific Coast Highway. Det är den så kallade kustvägen som leder till den gamla, snirkliga Highway 1. Vi körde första kvällen till Pismo Beach, där vi stannade över natten. Morgonen efter hade vi perfekt väder, blå himmel och  sol. Vi checkade Pismo Beach, en riktig surfarort. Sedan körde vi vidare. Wow säger jag. Så mycket fin utsikt har jag aldrig sett på samma gång. Det var som flera timmars meditation att åka längs havet, på de snirkliga vägarna i bergen. Jag roade pappa så gott jag kunde, men det var nog på gränsen till tortyr. Underhållningen bestod av väldigt falska toner, hög musik och dansande! Han har tålamod, min far. Jag fick också lattja med hans fina fina kamera. Min digitalkamera kan ju inte ta bilder när bilen kör, så jag fick prova mig på en systemkamera, väldigt kul! Så nu har jag fått dille på att jag vill ha en egen!



Vid sex på kvällen var vi framme vid vad som var mitt mål; San José! Jag åkte hem till Josefin, fick träffa hela hennes värdfamilj och deras psychohund som hatade mig vid första ögonkast. Vi åkte till Cheesecake Factory och åt middag, sedan åkte vi hem till huset igen, och korkade upp en flaska vin. Vi spenderade hela kvällen och halva natten i deras trädgård med rödvin och tända ljus. Bättre blir det inte. Eller jo kanske, om det varit varmare. Sedan spenderade jag natten med att prata i sömnen! Och jag gjorde det på engelska. Detta besvarade våra funderingar på om man alltid drömmer på svenska! Dagen efter sov vi länge sedan åkte vi till Great Mall, jag köpte nya saker till håret. Sedan körde vi hem, och kom fram efter många felkörningar. "Här ska vi köra av Josefin! Jaså det säger du", säger hon och flyger förbi avfarten. Två gånger på raken. Haha alltid ett äventyr! På kvällen ville Dave och Didrik att vi skulle gå ut med de, men eftersom jag inte är 21 så blev det inte så. Istället åkte vi in till Santana Row och hämtade upp de och gjorde vår egen lilla efterfest hemma hos Dave med hans dreglande bulldogg som faktiskt inte luktade illa! Vid halv sex somnade vi där. Jag fick sova tre timmar sedan väckte Josefin mig.  



Vi åkte hem till Honey, hennes underbara hund som faktiskt gillar mig! Vi åkte hem, köpte mackor på vägen och satt ute i solen och åt. Sedan sov vi lite till och det var när vi vaknade som allt sjuka började. Vi skulle ut på kvällen var det tänkt, hela hennes kompisgäng skulle ut. Jag var fortfarande inte 21, så vi försökte göra falskleg till mig. Det gick inte alls bra och efter ett antal utskrifter och karvande av ID-kort gav vi upp. Josefin bestämde sig för att låna ut sitt körkort, men det var dömt till att gå illa. Två svenskar på en hel nattklubb, och vi ska ha samma leg. Tjo Balle. Vi åkte dit i alla fall, där var massor folk och massor av poliser. Efter mycket om och men gick Josefin in medan jag ställde mig i kö. Vi fick snabbt veta att vi inte skulle använda hennes leg och jag började förbereda mig på att gå och äta pizza med alla andra barnen. Då ringer Josefin; "Det kommer ut en stor svart man med svart skjorta och röd slips. Han ska fixa in dig."  Spännande tänker jag. Ställer mig nära ingången,  och ut kommer den största människan jag någonsin sett. Ger mig en diskret ögonkontakt som jag besvarar. Han pratar med vakten och pekar på mig. Sedan vinkar han och då var det bara för mig att gå in, ingen som kollade leg, ingenting. Grymt spännande alltså. jag fick senare veta att denna man jobbade där och att Danny betalat 100 dollar för att få in mig. De blev mutade helt enkelt. Welcome to America! Vi hade grymt roligt på nattklubben, dansade och förundrades över alla amerikanare som nästan låg på golvet och skakade rumpa. Jösses, vad osensuell man kände sig med sina svenska moves. Efter nattklubben åkte vi hem till Danny på efterfest. Det visade sig vara en efterfest som aldrig tog slut, elva på förmiddagen gick vi och la oss. Jag spenderade hela natten med att dricka vatten och te och ha djupa konversationer med grabbarna, Isaac och Danny. Detta medan tjejerna var fulla och dansade för fulla muggar. Det är alltid likadant, hur lyckas jag!? haha. Vi hade grymt roligt i alla fall. På söndagen sov jag och Josefin några timmar sedan hämtade pappa mig. Vi körde till Santa Barbara som vi utforskade lite snabbt dagen efter, sedan bar det av mot San Pedro igen! Den kvällen spenderade jag hemma, för jag var helt slut. Knappt ätit och sovit på en hel helg, usch man börjar bli till åren!



Jag har för övrigt kämpat med denna historiakurs jag gett mig in på. Jag skrev in mig på denna kurs för att jag trodde att jag skulle ha mycket dötid och behövde ett tidsfördriv. Så är inte läget. Efter många ångestfyllda timmar för att jag egentligen inte har tid eller lust eller motivation för den delen så tog jag ett beslut. Jag skrev av mig från kursen, jag tänker inte spendera mina månader i USA med att sitta framför en dator att plugga. Nej tack. So, I am back in the game!

SysterYster och AnnaPanna kom idag! Helt underbart! Känns som att det var igår man såg de men ändå inte! De hade med sig massa roligt från Sverige! Godis (4 kg för att vara exakt), mina gamla kasettband för nu ska det bli nostalgi i Nisse, och en presentpåse från mammi! Åh, jag blev så glad, hon är för söt för sitt eget bästa. Hon har skickat med massa fint, ett örngott, Toffifee som jag gillar så mycket, Kaviar och en massa fina visdomsordskort. Det är min mamma i ett nötskal, dessa korten. Hon är fin hon.



Life is 10% what happens to  you and 90% how you respond to it.


Härliga dagar och repad bil.

Härliga, härliga, härliga dagar! Sol, Starbucks, pluggande, träning, mysande på utkiksplatsen där man ser hela San Pedro tills polisen körde bort oss, födelsedagskalas för Nino, Christians kompis, och hela två dagar med Sara Elisabeth, denna krutdam ger en sådan positiv energi! Hon hör dåligt så hon får prata hela tiden för det är inte lönt att jag ens skriker! Och hon tror fortfarande att jag heter Emelina. Min kamera har dock inte fått vara med, så inga bilder!

Jag och Anna har utforskat San Pedro och vi har kommit fram till att det är en mycket finare stad än man tror. Vi hade en supermysig solig dag, åt lunch nere i hamnen och strosade bland småbutikerna där. Blev skriken på av en amerikanare för att jag körde i fel körriktning. Det är alltid Anna som får vara med om mina äventyr med Nisse! Jag tröstar mig med att jag kan köra bil i Sverige iaf, det är USA det är fel på! Haha konstiga regler! Sedan gick vi runt i centrum och hittade massa söta små butiker, San Pedro är underskattat. Vi tänkte fika också, men det var för mycket dreglande män på cafeét så det fick bli kära Starbucks, vårt andra hem! På kvällen bjöd pappa ut oss på middag på Port´call, också det nere i hamnen. Det var en sådan där dag som man vill ha om och om igen, tänk att kunna gå med linne, kjol och bara ben i februari! Underbart!

Jag och Nisse har haft en liten olycka! Vi hade ett väldigt intimt möte med en mur. Jag hade parkerat i en uppförsbacke hos Christian, så då hade jag vridit ratten så hjulen var vända mot trottoaren. När jag sedan skulle köra hem så var jag lite trött så jag glömde bort att hjulen var vridna, tryckte på rejält med gas. När jag hunnit reagera på att jag var inne i muren så hade jag redan bucklat och repat hela sidan! Christian fick prata med mig nästan hela vägen hem för jag var helt skärrad! Sedan lättades mitt humör upp när jag kom hem och upptäckte att jag hade dragit med mig en växt som åkt hela vägen hem med mig till San Pedro, haha! Så nu är Nisse ännu vackrare än tidigare, om det var möjligt!

Alexander ringde idag, yeah! Han räknade nog lite fel på tidsskillnaden, så han ringde halv sju på morgonen. Det var bara bra så kom jag iväg på yoga klockan åtta! Ambitiöst jag vet! Det var roligt att prata med honom och få alla uppdateringar hemifrån. Snart kommer systeryster och Annapanna, nästa veckan redan! Tiden bara springer iväg! Ska bli kul!

Jag har under februari månad lyft vikter som motsvarar 14,3 afrikanska elefanter. That´s something you know!

Nu bär det av San Fransisco, eller snarare San Jose för min del! Jag och pappa ska roadtrippa på Highway 1 denna gången istället för att flyga! Underbart!

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.


 


Trumvirvel...

Tillåt mig att presentera Nisse! Mercury Tracer från 95, härligt kaliforniskt blekt med åttiotalsfinesser som bälte som spänner sig självt och bandspelare! Min stora kärlek som cruisar rundor (kör vilse) med mig dagarna i ända!





Har precis kommit hem från bio med Tobbe, vi såg Fired Up. Riktigt rolig highschoolfilm, jag har kramp i magen så mycket som vi har skrattat. Så jag tänkte passa på att ge er bilden. B och Big-Bro, denna är till er!

Tidigare inlägg
RSS 2.0