Det är krävande att leva charterliv.

Nu har det gått en vecka sedan Emma och Anna var här. Pappa är tillbaka från Sverige så saker har återgått till det normala.

Den senaste veckan har varit väldigt slö, har inte hänt särskilt mycket. Promenader, gymmet och solning upptog de första dagarna. Jag brände mig (såklart, blekfis är man fortfarande) så mycket att jag såg ut som en dansk flagga. Mindre charmigt!

I fredags var vi på Firefly, en bar i Studio City. Det var directors, animators, costume designers - och jag. Haha. Träffade bland annat Garett som tecknar/animerar Simpsons och en rolig engelsman som gjort Jurassic Park och Guldkompassen. Jag kunde inte bidra särskilt mycket till konversationerna men jag var fullt upptagen med att lyssna, som ett litet barn! 

I lördags var jag, Oskar och Christian på bio, vi såg Knowing med Nicholas Cage. Jag har inte höga förväntningar men trots det lyckades den vara under förväntan! Ingen filmupplevelse jag skulle vilja dela med mig. Det börjar med koder som förutspår naturkatastrofer, detta leder till röster i huvudet, jordens undergång, konstiga stenar, aliens som sedan är änglar, Adam och Eva och en helt ny värld. Oj hoppsan, nu avslöjade jag precis slutet. Vilken tur, då behöver ingen lägga pengar på att se den. 

På söndagen skulle jag träffa Hanna, Oskar och Christian för en drink på Sunset. Hanna och Oskar var redan där och åt sushi, Christian kom från ett annat håll vilket innebar att jag skulle hitta själv. Med hjälp av vägbeskrivningar från två håll trodde jag att jag hade koll på vart jag skulle. Självklart kör jag fel! Jag var inte en trevlig typ när jag ringde Oskar för att höra var jag var. Eftersom jag är mästare av timing så var jag dessutom kissnödig. Så när Oskar försöker hjälpa mig med vart jag ska blev han avsnäst gång på gång. Haha tur att det finns förstående människor runt mig ;

"Ellen, du ska till Ivar Avenue"
"Och du tror att jag ska veta var det är? Jag har ingen jäkla GPS. Lätt för dig att säga som har en sådan flashig Iphone!"  

Har varit med på svenskafton denna veckan också, upptäckte förra veckan att jag saknade gamlingarna! Denna gången slapp vi sjunga, Leroy med dragspelet kom inte. Skönt! Jag hade sällskap av norska Lars, jättefräck man som cyklar till kyrkan och kommer in i hjälm, armskydd, knäskydd och byxorna nerstoppade i strumporna! När vi fikar tar jag en kaka, så får jag brännande seriösa ögon av Lars;

It´s not gonna make you thinner! säger han och viftar med fingret. 
Det är tur att det finns informativa mäniskor i min omgivning. Haha.



I onsdags var jag en heldag med Sara Elisabeth. Sedan åkte jag tillbaka till San Pedro och letade i 45 (!) minuter efter biltvätten. Sådant kan göra en knäpp efter ett tag. Till slut fick jag Nisse tvättad och fin sedan åkte jag och träffade Anna, Katie och Annas kompis Frida, som kommit den dagen från Sverige. Vi cruisade ute i Palos Verdes, sedan tillbaka till Ansjovisgatan och åt glass. 



Igår gick jag upp redan klockan 10, i ett försök att disciplinera mig själv. Vid lunchtid åkte jag ut till Raleigh Studios i Manhattan Beach. Än en gång, lokalsinne. Jag hade fått en superenkel vägbeskrivning och fått veta att om jag kommer till Sepulveda så har jag kört aaalldeles för långt. Självklart missar jag infarten och kommer till slut till Sepulveda. Till slut hittade jag rätt och kör fram till grinden där Security står. Säger mitt namn, såklart hittar hon inte mig. Efter några minuters diskussion och några samtal så släpper hon in mig. Jag tror att hon hittade mig men var för stolt för att berätta det. Sedan gick jag och åt lunch med Christian och Eric, som gör storyboards för Iron Men 2. Sedan fick jag en liten rundtur på studioområdet, fick se avdelningen där Christian jobbar med Thor. Vi smet också in och tittade på byggandet inför inspelningen för Iron Men 2. Det är sjukt vilken sekretess det är, nästan ingen får gå in i någon lokal utan anledning, det står stora skyltar överallt om förbud mot kameror, kameratelefoner osv. Man måste ha speciella kort för att åka upp till vissa våningar, jösses vilket projekt. Vi tog en kopp te sedan cruisade jag och Nisse vidare till YMCA. 

Hade världens superenergi på gymmet igår. Först 30 minuter på trappmaskinen, sedan 20 min på crosstrainer och avslutade med 30 längders simning i poolen. Jag var så mör i hela kroppen och blev helt frossig igår kväll. Idag tänkte jag göra yoga och simma. Började med yogan och det kändes verkligen att det inte fanns ett uns styrka i kroppen. Efter yogapasset gick jag in i poolen och upptäckte att tanterna hade vattengympa, så jag åkte direkt hem. Det var nog tur. Nu har jag ätit frukost, pratat med mamma och Torkel, de är för söta. 

Oj, vad jobbigt väder vi har idag. Blå himmel, klart och soligt. Man skulle kunna sola idag eller kanske åka ner på familjedagen. Eller var det idag vi pratade om Santa Barbara? Livet är jobbigt i Kalifornien. (erkänn att det sved litegrann)



Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Kommentarer
Postat av: Pappa

Pappan kan intyga hur förfärligt "sliten" Ellen är ;)....

2009-04-04 @ 18:34:06
Postat av: Anonym

När kommer du hem Ellen ? :O)

2009-04-07 @ 20:50:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0