Beyonce Live & MJ´s Memorial.

Denna veckan har varit händelserik men det har också varit en nervarvning i tempo, som att man omedvetet förbereder sig för att åka hem. Stranden har varit en standard. Jag har åkt boogieboard. Som en bräda som man ligger ner på och åker på vågorna. Efter några slag i bottnen och en massa saltvatten i systemet så hade jag greppat det. Sjukt roligt. Men det måste sett roligt ut att bevittna en säl rulla rundor på en bräda och konstant tappa sin bikini. haha. Vi har spelat en del volleyboll också. Men att vara ensam tjej i spelet är speciellt. Haha det tog killarna ett tag att inse att de kan låta mig röra bollen, jag kommer inte paja spelet.

Jag har varit på Michael Jacksons officiella memorial i Downtown LA. Vilket pådrag. Redan när vi kom av tåget (inte lönt att försöka köra bil) fick vi visa våra biljetter och armband. Hela området runt Staples Center var avspärrat och i varenda korsning fick du visa dina biljetter. Poliser, helikoptrar och reportrar överallt. Sanslöst. Oskar hade vunnit biljetter på Nokia Theatre. 1,7 miljoner människor hade anmält sig, 16000 fick biljetter. Tillsammans med några tusen andra såg vi hela på storskärm inifrån Staples (byggnaden bredvid). Vilket tryck, otroligt kraftfullt! Alla åskådare var så engagerade. 3 timmar av applåder, tårar, jubel och böner. Aldrig sett något liknande. En massa bra performers dessutom. Jennifer Hudson, Mariah Carey, Lionel Richie, Stevie Wonder, Usher. Brooke Shields, Kobe Bryant, Magic Johnson och massa fler höll fina tal. Efteråt kom dessutom Jackson-familjen in på teatern för att tacka alla som kommit. Jag var tio meter från Janet Jackson, yeah! Det var verkligen en upplevelse för sig. Once in a lifetime!



Jag har hälsat på skolor nu också. Har hittat två som jag tycker om. När jag kommer hem ska jag kolla upp mina visum så får vi se!

Jag har dessutom varit på Beyonces livekonsert i Anaheim. Det var pappas för tidiga födelsedagspresent till mig! Honda Center fylldes av 8000-10000 fans som sjöng med, jublade och dansade. Det går knappt att beskriva känslan av att se henne. 2,5 timmes kickass performance. Jag upptäckte att jag kan i princip varenda låttext, haha. Hon körde nästan alla sina nyaste låtar men drog även till med några riktiga godingar från Destinys Child-tiden. Det går inte att sätta ord på den extasen som fanns i rummet när hon börjar sjunga "Say my name", "Jumping jumping", "Nonono" och så vidare. Otroligt nostalgiskt och otroligt bra! Jag har helt mör i halsen efteråt från allt skrikande och sjungande. Beyonce själv stod tyst en halv låt och lyssnade på publiken som sjöng, sådan kraft var det i lokalen!



Igår var en riktig heldag. Vi började klockan två hos Matt med beerpong. Vi spelade några rundor och låg sedan vid  poolen och gottade. Vid fem åkte vi därifrån och drog vidare hem till mig. Vi fortsatte spela i mina trädgård och begav oss in när det blev kallt. De sista gick vid två, så sammanlagt höll vi igång i tolv timmar. Det är inte dåligt. Det  var Simes sista kväll då han åker till Kroatien om exakt en timme! Usch, hejdån suger.



Idag är det tisdag, på torsdag vid denna tiden boardar jag ett plan på LAX. Tänk att på fredag är jag hemma i Helsingborg igen. 

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.

Kommentarer
Postat av: jossan

AAH jag bara varnar dig för tomheten som kommer... allt känns så avlägset och man vill bara tillbaka direkt igen. Jag åker 14 augusti igen tror jag. hör av dig när du e hemma o försök inte glömma min laddare. pusskram trevlig resa

2009-07-17 @ 04:09:10
URL: http://jossanbergqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0