encitroniskon

Härliga, härliga, härliga dagar! Sol, Starbucks, pluggande, träning, mysande på utkiksplatsen där man ser hela San Pedro tills polisen körde bort oss, födelsedagskalas för Nino, Christians kompis, och hela två dagar med Sara Elisabeth, denna krutdam ger en sådan positiv energi! Hon hör dåligt så hon får prata hela tiden för det är inte lönt att jag ens skriker! Och hon tror fortfarande att jag heter Emelina. Min kamera har dock inte fått vara med, så inga bilder!

Jag och Anna har utforskat San Pedro och vi har kommit fram till att det är en mycket finare stad än man tror. Vi hade en supermysig solig dag, åt lunch nere i hamnen och strosade bland småbutikerna där. Blev skriken på av en amerikanare för att jag körde i fel körriktning. Det är alltid Anna som får vara med om mina äventyr med Nisse! Jag tröstar mig med att jag kan köra bil i Sverige iaf, det är USA det är fel på! Haha konstiga regler! Sedan gick vi runt i centrum och hittade massa söta små butiker, San Pedro är underskattat. Vi tänkte fika också, men det var för mycket dreglande män på cafeét så det fick bli kära Starbucks, vårt andra hem! På kvällen bjöd pappa ut oss på middag på Port´call, också det nere i hamnen. Det var en sådan där dag som man vill ha om och om igen, tänk att kunna gå med linne, kjol och bara ben i februari! Underbart!

Jag och Nisse har haft en liten olycka! Vi hade ett väldigt intimt möte med en mur. Jag hade parkerat i en uppförsbacke hos Christian, så då hade jag vridit ratten så hjulen var vända mot trottoaren. När jag sedan skulle köra hem så var jag lite trött så jag glömde bort att hjulen var vridna, tryckte på rejält med gas. När jag hunnit reagera på att jag var inne i muren så hade jag redan bucklat och repat hela sidan! Christian fick prata med mig nästan hela vägen hem för jag var helt skärrad! Sedan lättades mitt humör upp när jag kom hem och upptäckte att jag hade dragit med mig en växt som åkt hela vägen hem med mig till San Pedro, haha! Så nu är Nisse ännu vackrare än tidigare, om det var möjligt!

Alexander ringde idag, yeah! Han räknade nog lite fel på tidsskillnaden, så han ringde halv sju på morgonen. Det var bara bra så kom jag iväg på yoga klockan åtta! Ambitiöst jag vet! Det var roligt att prata med honom och få alla uppdateringar hemifrån. Snart kommer systeryster och Annapanna, nästa veckan redan! Tiden bara springer iväg! Ska bli kul!

Jag har under februari månad lyft vikter som motsvarar 14,3 afrikanska elefanter. That´s something you know!

Nu bär det av San Fransisco, eller snarare San Jose för min del! Jag och pappa ska roadtrippa på Highway 1 denna gången istället för att flyga! Underbart!

Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.