Jag älskar min bil!
Helgen var väldigt mysig. Lördagen spenderades i Fashion District i Downtown med Anna, det var grymt varmt och bra shopping! Vi hann inte med alls så mycket som vi hade tänkt oss, men vi var nöjda. Det var lite partande i The Valley sedan på söndagen var det dags att åka till Thousands Oaks för Skandinaviska festivalen. Vi var på gudstjänsten som inte var svensk utan skandinavisk, alltså dansk, svensk, norsk och finsk. Efter det gick vi rundor på festivalen som inte roade mig särskilt mycket. När man bara varit borta från Sverige i tre månader lockar inte vikingabyar, målade träskor och troll. Dessutom var det väldigt varmt. Efter att vi svettat bort några kilo begav vi oss vidare.
Jag hämtade upp min bil och hämtade Anna i Downtown, sedan körde vi mot San Pedro. Mitt på motorvägen så säger det BOOM och hela bilen började skaka och blev okontrollerad. Körde av i vägrenen och gick och tittade. Däcket var helt uppfläkt och vänster hörn på bilen bara hängde löst. Så det var bara att ringa AAA. Efter tjugo minuter kom en bogseringsbil följd av en polisbil som körde oss och Nisse hem. Det var bara att ta Nisse till verkstaden dagen efter. När de fixat färdigt honom och när jag körde därifrån så slutade radion att fungera. Jag älskar verkligen min bil!
Kvällen slutade trots detta i Santa Monica för en trevlig vinkväll hos Sara. Vi satt uppe på taket vid poolen, åt och drack. Tänk att man kan sitta till halv tolv på kvällen utomhus utan att ens frysa- i april! Jag älskar det!
Idag har jag dessutom fått den bästa massagen ever! Hon lossade alla knutor jag hade, jäklar vilken smärta, men det var det värt.
Hemlösa i San José.
I torsdags gick jag ännu en sådan långlång promenad. 2,5 timmar tog det denna gången. Det var ungefär 1,5 mil denna gången men det tog längre tid för att vi gick en bra bit i sanden, aningens tungt! Sista uppförsbacken sög rejält i benen. När jag sedan kom hem fick jag prata med min fina bror och fine Pauline (mamma var med på ett litet hörn) och se de på cam dessutom. Jag började nästan gråta för att de var så fina! Längtar till sommaren då jag får se er live!
På fredagen, kvart över fem på morgonen bar det av mot San Jose. Denna gången flög vi, därav den tidiga avgången. Josefin hämtade mig på flygplatsen i San Francisco så åkte vi till San Jose, gick på köpcenter och åt sushi. Efter det visade hon mig OneDollarStore. Jag har aldrig sett det innan, allt kostar en dollar! Heaven! Sedan mötte vi upp Isaac och hade en lång fika på Starbucks. När vi tröttnat på vårt kaffe åkte vi hem till Josefin och klippte henne. Vi gjorde också slingor som faktiskt blev fina!
På kvällen åt vi på Cheesecake Factory, namnam. Mätta och belåtna åkte vi och handlade vin och satte oss sedan i henne trädgård, Filippa anslöt också. Det var kallt så när Sarah kom hem gick vi in till henne i poolhuset där hon bor. Hennes kompisar Pat och Ross kom dit också. Det vi inte tänkte på var att vi lämnat altandörren öppen, så när Paulina och Lance kom hem på natten släppte de ut hundarna, släppte in de och låste dörren. Så klockan fem på morgonen när vi begav oss för att sova, och dörren var låst! UTELÅSTA! Vi fick snällt sitta och vänta till åtta på morgonen innan någon vaknade och kom och öppnade. Jag har aldrig frusit så mycket i mitt liv, vi såg ut som riktiga pundare. Myskläder och en filt, tre timmar i 5-gradig kyla. Jag kunde inte känna mina ben. Vi tänkte på allt som kunde ge värme. Rödvin (hade stått ute sedan klockan elva så det var iskallt), Jacuzzin (visste vi inte hur den funkade), Grillen (visste vi inte heller hur den funkade) och studerade alla fönster och dörrar som såklart var låsta. Det har aldrig varit så skönt att slutligen få sova i en varm säng. Jag och Josefin blev sedan kallade The Homeless People resten av helgen.
Vi vaknade inte förrän klockan fyra på eftermiddagen på lördagen, vi skulle egentligen gå på baseball klockan fem. Det var uteslutet. Istället åkte vi och åt pizza. Vi mötte upp Isaac och åkte hem till honom. Där spenderade vi hela kvällen. Drack öl (det gjorde jag i alla fall), tittade på Strikeforce, en blodig kampsport som går ut på att slå varandra medvetslösa utan att sparkas mellan benen eller dra i håret (det är de enda reglerna). Sedan såg vi en riktigt äcklig psychofilm, usch. Vid två hade förkylningen slått in på både mig och Josefin så då åkte vi hem och sov.
Vi vaknade klockan elva på söndagen. De skulle ha barbecue i huset som vi var bjudna på men eftersom jag skulle åka hem funkade inte det. Vi åkte till Ikea, åt köttbullar, Josefin handlade svenskt godis sedan körde hon mig till flygplatsen. Jag var tidig så jag fick vänta på pappa. Jag checkade in sedan satte jag mig för att äta. Jag var omgiven av svenskar. Vid två bord av tre hörde jag svenska, vilken invasion. Sedan åkte vi hem, roligaste flygresan hittills. Jag tittade på Ellen DeGeneres ståuppshow, skrattade så att jag grät. Jag insåg förstås inte att alla på flyget hörde mig. Det slutade med att både pappa och han som satt på andra sidan satte på samma show för de blev så nyfikna. Haha. Det var i vilket fall en trevlig helg, jag tackar ödmjukast -bugar- Haha.
-Detta är nog inte Roxette faktiskt.
-Nej, det är nog en cover, för detta är inte Marie. (Tystnad) Nej, för var är Per?
På måndagen körde jag och Anna Frida till flygplatsen. Hon hade nämligen kommit på på söndagen att hon inte skulle åka hem på tisdagen utan på måndagen! Bra Frida! Vi lämnade av henne, sedan lyxade vi med att fixa naglarna och få pedikyr. Det blev även en liten tur på Del Amo, kollade balklänning till Anna, drack Jamba Juice, åt sushi, cruisade i Palos Verdes innan vi till slut åkte hem. Wonderful!
Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.
Springbreak och blåljus.
Lördagen var planerad i Santa Barbara, dock var vi lite skeptiska till om alla skulle må bra nog att åka från San Pedro klockan tolv på förmiddagen. Men skenet kan bedra, Frida hade vaknat klockan nio, pigg som en lärka. Så halv ett tog vi Nisse och begav oss mot Santa Barbara. Vi tog kustvägen som är längre men finare än motorvägen. Fyra timmar och en del felkörningar senare var vi framme. Vi åkte hem till Nassar som bor i ett stort hus tillsammans med tre andra killar. Vi drack öl och fler och fler anslöt. Vi hade väldigt kul och lärde amerikanarna svenska, haha! Sedan åkte vi hem till Kewan (eller vad han heter), drack ännu mer öl, stimmade och åkte till slut vidare till Isla Vista. Det är ett stort collegeområde, fast iställer för korridorer så bor folk i hus och lägenheter, och det var fest i varenda hem. Det var hur mycket folk som helt, värre än Helsingborgsfestivalen! Vi var dock väldigt sena så när vi kom dit hade polisen redan brutit upp de flesta festerna, så vi gick hem till någon kompis. De bodde sju personer i en trea, det var riktigt skitigt och han hade en chinchilla som bajsade på Anna hela tiden! Hur folk kan bo så förstod vi inte. Efter en timmes letande efter bilen så åkte vi hemåt, Nassars hus kändes plötsligt kliniskt rent, nästan så att man kunde slickat på väggarna! Det tog inte lång tid innan alla hade gått och lagt sig. Det förvånar mig ständigt hur accepterad marijuana är här. De har till och med egna produktioner i garderoberna! Jag kommer aldrig att förstå det.
På söndagen gick jag upp klockan sju, efter fyra timmars sömn. Gjorde mig i ordning så tyst som möjligt för alla sov och körde tillbaka till San Pedro. Jag hann till pappas gudstjänst men var knappt människa. Det var en fin gudstjänst. Mia var där och talade också, vilket fick väldigt mycket respons. Det är så tragiskt, hennes son Thor har blivit kidnappad av hans far. Han är 17 månader och har varit försvunnen i sju veckor. http://blogg.aftonbladet.se/30496/ är hennes blogg, deras hemsida är www.thorwang.com . Det är helt surrealistiskt.
Efter gudstjänsten åkte jag hem för att sova för att orka vara uppe på kvällen. Jag och pappas gick ut och åt, sedan skulle vi på bio med Christian, Anna och Frida. Vi skulle se The Fast & The Furious 4. Jag och pappa köpte de tre sista, sedan var det utsålt. Anna och Frida valde då att gå på Knowing, den urusla filmen som vi såg förra veckan. Stackare. Vår film var dock grym! Vilka adrenalinkickar! Extra roligt var också att den är delvis inspelad i San Pedro!
I måndags var jag ute och gick och det var riktigt varmt. Nästan 30 grader skulle jag tippa. Efter min promenad åkte vi till Redondo Beach. Vi solade och spelade beachvolleyboll, vattnet var för kallt för att bada i. Efter en heldag på stranden och snygg bonnabränna som bara förstärktes åkte vi hem och duschade. Sedan var det tänkt att vi skulle åka till Long Beach och äta sushi för att fira Fridas födelsedag. Katie valde att köra, hon kör som en galning. Det var bara en tidsfråga innan hon skulle få böter eller bli av med körkortet. När vi kört över bron ligger hon i nästan 70 mph på en 45 mph väg. Då kom såklart blåljusen bakom. Efter mycket diskussioner, gråtande, hyperventilerande och till slut en fortkörningsbort (hon ska vara väldigt glad att hon fick behålla sitt körkort) så åker vi vidare mot Long Beach men det tar inte lång tid innan vi vänder. Kvällen slutade med att jag, Anna och Frida åt på Sushi 21, i centrala San Pedro! Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi avrundade med lite drinkar hemma hos mig så summa summarum var det en trevlig kväll!
Igår var jag igång klockan åtta. Då träffade jag Jan, den här krutgubben som gjort en massa maraton och liknande. Vi åkte ut till Palos Verdes och gick en powerwalk på 1,5 mil. Det tog oss ungefär 2,5 timmar, det var grymt! Jag var helt mör i benen. Det blev också en eftermiddag på gymmet så yogan klockan åtta i morse var väldigt ömt och stelt. Men vill man vara fin så får man lida pin...
Alexandra är på väg till Turkiet as we speak, ojojoj vad spännande!
Det är krävande att leva charterliv.
Den senaste veckan har varit väldigt slö, har inte hänt särskilt mycket. Promenader, gymmet och solning upptog de första dagarna. Jag brände mig (såklart, blekfis är man fortfarande) så mycket att jag såg ut som en dansk flagga. Mindre charmigt!
I fredags var vi på Firefly, en bar i Studio City. Det var directors, animators, costume designers - och jag. Haha. Träffade bland annat Garett som tecknar/animerar Simpsons och en rolig engelsman som gjort Jurassic Park och Guldkompassen. Jag kunde inte bidra särskilt mycket till konversationerna men jag var fullt upptagen med att lyssna, som ett litet barn!
I lördags var jag, Oskar och Christian på bio, vi såg Knowing med Nicholas Cage. Jag har inte höga förväntningar men trots det lyckades den vara under förväntan! Ingen filmupplevelse jag skulle vilja dela med mig. Det börjar med koder som förutspår naturkatastrofer, detta leder till röster i huvudet, jordens undergång, konstiga stenar, aliens som sedan är änglar, Adam och Eva och en helt ny värld. Oj hoppsan, nu avslöjade jag precis slutet. Vilken tur, då behöver ingen lägga pengar på att se den.
På söndagen skulle jag träffa Hanna, Oskar och Christian för en drink på Sunset. Hanna och Oskar var redan där och åt sushi, Christian kom från ett annat håll vilket innebar att jag skulle hitta själv. Med hjälp av vägbeskrivningar från två håll trodde jag att jag hade koll på vart jag skulle. Självklart kör jag fel! Jag var inte en trevlig typ när jag ringde Oskar för att höra var jag var. Eftersom jag är mästare av timing så var jag dessutom kissnödig. Så när Oskar försöker hjälpa mig med vart jag ska blev han avsnäst gång på gång. Haha tur att det finns förstående människor runt mig ;
"Och du tror att jag ska veta var det är? Jag har ingen jäkla GPS. Lätt för dig att säga som har en sådan flashig Iphone!"
Har varit med på svenskafton denna veckan också, upptäckte förra veckan att jag saknade gamlingarna! Denna gången slapp vi sjunga, Leroy med dragspelet kom inte. Skönt! Jag hade sällskap av norska Lars, jättefräck man som cyklar till kyrkan och kommer in i hjälm, armskydd, knäskydd och byxorna nerstoppade i strumporna! När vi fikar tar jag en kaka, så får jag brännande seriösa ögon av Lars;
Det är tur att det finns informativa mäniskor i min omgivning. Haha.
I onsdags var jag en heldag med Sara Elisabeth. Sedan åkte jag tillbaka till San Pedro och letade i 45 (!) minuter efter biltvätten. Sådant kan göra en knäpp efter ett tag. Till slut fick jag Nisse tvättad och fin sedan åkte jag och träffade Anna, Katie och Annas kompis Frida, som kommit den dagen från Sverige. Vi cruisade ute i Palos Verdes, sedan tillbaka till Ansjovisgatan och åt glass.
Igår gick jag upp redan klockan 10, i ett försök att disciplinera mig själv. Vid lunchtid åkte jag ut till Raleigh Studios i Manhattan Beach. Än en gång, lokalsinne. Jag hade fått en superenkel vägbeskrivning och fått veta att om jag kommer till Sepulveda så har jag kört aaalldeles för långt. Självklart missar jag infarten och kommer till slut till Sepulveda. Till slut hittade jag rätt och kör fram till grinden där Security står. Säger mitt namn, såklart hittar hon inte mig. Efter några minuters diskussion och några samtal så släpper hon in mig. Jag tror att hon hittade mig men var för stolt för att berätta det. Sedan gick jag och åt lunch med Christian och Eric, som gör storyboards för Iron Men 2. Sedan fick jag en liten rundtur på studioområdet, fick se avdelningen där Christian jobbar med Thor. Vi smet också in och tittade på byggandet inför inspelningen för Iron Men 2. Det är sjukt vilken sekretess det är, nästan ingen får gå in i någon lokal utan anledning, det står stora skyltar överallt om förbud mot kameror, kameratelefoner osv. Man måste ha speciella kort för att åka upp till vissa våningar, jösses vilket projekt. Vi tog en kopp te sedan cruisade jag och Nisse vidare till YMCA.
Hade världens superenergi på gymmet igår. Först 30 minuter på trappmaskinen, sedan 20 min på crosstrainer och avslutade med 30 längders simning i poolen. Jag var så mör i hela kroppen och blev helt frossig igår kväll. Idag tänkte jag göra yoga och simma. Började med yogan och det kändes verkligen att det inte fanns ett uns styrka i kroppen. Efter yogapasset gick jag in i poolen och upptäckte att tanterna hade vattengympa, så jag åkte direkt hem. Det var nog tur. Nu har jag ätit frukost, pratat med mamma och Torkel, de är för söta.
Oj, vad jobbigt väder vi har idag. Blå himmel, klart och soligt. Man skulle kunna sola idag eller kanske åka ner på familjedagen. Eller var det idag vi pratade om Santa Barbara? Livet är jobbigt i Kalifornien. (erkänn att det sved litegrann)
Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.