Goodbye California, Hello Helsingborg.
Det blev dags för min avskedsfest. Det skulle bli en go-away-barbeque men av lathet valde vi att bara spela beerpong och beställa pizza istället. Vi började i stekande sol klockan 4 på eftermiddagen och höll igång hela kvällen. I slutändan blev vi en massa folk på ansjovisvägen. Det var en grym kväll att avsluta med. Inte särskilt sorgligt men väldigt ångestfylld och mycket hejdån.
Den 16e juli lämnade jag San Pedro. Vasthy kom till mig på morgonen medan jag packade. Hon byttes sedan ut av Andre som hjälpte mig att stänga mina väskor, bära ut de(de var faktiskt väldigt tunga) och allt som behövde fixas innan vi skulle åka. Först på flyget kom tårarna, och inte lite heller! Det var ett helt vattenverk, men någon gång ska det komma. 6,5 underbara månader har kommit till sitt slut. Det var en fin tid och fina människor. Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.
Beyonce Live & MJ´s Memorial.
Denna veckan har varit händelserik men det har också varit en nervarvning i tempo, som att man omedvetet förbereder sig för att åka hem. Stranden har varit en standard. Jag har åkt boogieboard. Som en bräda som man ligger ner på och åker på vågorna. Efter några slag i bottnen och en massa saltvatten i systemet så hade jag greppat det. Sjukt roligt. Men det måste sett roligt ut att bevittna en säl rulla rundor på en bräda och konstant tappa sin bikini. haha. Vi har spelat en del volleyboll också. Men att vara ensam tjej i spelet är speciellt. Haha det tog killarna ett tag att inse att de kan låta mig röra bollen, jag kommer inte paja spelet.
Jag har varit på Michael Jacksons officiella memorial i Downtown LA. Vilket pådrag. Redan när vi kom av tåget (inte lönt att försöka köra bil) fick vi visa våra biljetter och armband. Hela området runt Staples Center var avspärrat och i varenda korsning fick du visa dina biljetter. Poliser, helikoptrar och reportrar överallt. Sanslöst. Oskar hade vunnit biljetter på Nokia Theatre. 1,7 miljoner människor hade anmält sig, 16000 fick biljetter. Tillsammans med några tusen andra såg vi hela på storskärm inifrån Staples (byggnaden bredvid). Vilket tryck, otroligt kraftfullt! Alla åskådare var så engagerade. 3 timmar av applåder, tårar, jubel och böner. Aldrig sett något liknande. En massa bra performers dessutom. Jennifer Hudson, Mariah Carey, Lionel Richie, Stevie Wonder, Usher. Brooke Shields, Kobe Bryant, Magic Johnson och massa fler höll fina tal. Efteråt kom dessutom Jackson-familjen in på teatern för att tacka alla som kommit. Jag var tio meter från Janet Jackson, yeah! Det var verkligen en upplevelse för sig. Once in a lifetime!
Jag har hälsat på skolor nu också. Har hittat två som jag tycker om. När jag kommer hem ska jag kolla upp mina visum så får vi se!
Jag har dessutom varit på Beyonces livekonsert i Anaheim. Det var pappas för tidiga födelsedagspresent till mig! Honda Center fylldes av 8000-10000 fans som sjöng med, jublade och dansade. Det går knappt att beskriva känslan av att se henne. 2,5 timmes kickass performance. Jag upptäckte att jag kan i princip varenda låttext, haha. Hon körde nästan alla sina nyaste låtar men drog även till med några riktiga godingar från Destinys Child-tiden. Det går inte att sätta ord på den extasen som fanns i rummet när hon börjar sjunga "Say my name", "Jumping jumping", "Nonono" och så vidare. Otroligt nostalgiskt och otroligt bra! Jag har helt mör i halsen efteråt från allt skrikande och sjungande. Beyonce själv stod tyst en halv låt och lyssnade på publiken som sjöng, sådan kraft var det i lokalen!
Igår var en riktig heldag. Vi började klockan två hos Matt med beerpong. Vi spelade några rundor och låg sedan vid poolen och gottade. Vid fem åkte vi därifrån och drog vidare hem till mig. Vi fortsatte spela i mina trädgård och begav oss in när det blev kallt. De sista gick vid två, så sammanlagt höll vi igång i tolv timmar. Det är inte dåligt. Det var Simes sista kväll då han åker till Kroatien om exakt en timme! Usch, hejdån suger.
Idag är det tisdag, på torsdag vid denna tiden boardar jag ett plan på LAX. Tänk att på fredag är jag hemma i Helsingborg igen.
Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.
Jag har varit på Michael Jacksons officiella memorial i Downtown LA. Vilket pådrag. Redan när vi kom av tåget (inte lönt att försöka köra bil) fick vi visa våra biljetter och armband. Hela området runt Staples Center var avspärrat och i varenda korsning fick du visa dina biljetter. Poliser, helikoptrar och reportrar överallt. Sanslöst. Oskar hade vunnit biljetter på Nokia Theatre. 1,7 miljoner människor hade anmält sig, 16000 fick biljetter. Tillsammans med några tusen andra såg vi hela på storskärm inifrån Staples (byggnaden bredvid). Vilket tryck, otroligt kraftfullt! Alla åskådare var så engagerade. 3 timmar av applåder, tårar, jubel och böner. Aldrig sett något liknande. En massa bra performers dessutom. Jennifer Hudson, Mariah Carey, Lionel Richie, Stevie Wonder, Usher. Brooke Shields, Kobe Bryant, Magic Johnson och massa fler höll fina tal. Efteråt kom dessutom Jackson-familjen in på teatern för att tacka alla som kommit. Jag var tio meter från Janet Jackson, yeah! Det var verkligen en upplevelse för sig. Once in a lifetime!
Jag har hälsat på skolor nu också. Har hittat två som jag tycker om. När jag kommer hem ska jag kolla upp mina visum så får vi se!
Jag har dessutom varit på Beyonces livekonsert i Anaheim. Det var pappas för tidiga födelsedagspresent till mig! Honda Center fylldes av 8000-10000 fans som sjöng med, jublade och dansade. Det går knappt att beskriva känslan av att se henne. 2,5 timmes kickass performance. Jag upptäckte att jag kan i princip varenda låttext, haha. Hon körde nästan alla sina nyaste låtar men drog även till med några riktiga godingar från Destinys Child-tiden. Det går inte att sätta ord på den extasen som fanns i rummet när hon börjar sjunga "Say my name", "Jumping jumping", "Nonono" och så vidare. Otroligt nostalgiskt och otroligt bra! Jag har helt mör i halsen efteråt från allt skrikande och sjungande. Beyonce själv stod tyst en halv låt och lyssnade på publiken som sjöng, sådan kraft var det i lokalen!
Igår var en riktig heldag. Vi började klockan två hos Matt med beerpong. Vi spelade några rundor och låg sedan vid poolen och gottade. Vid fem åkte vi därifrån och drog vidare hem till mig. Vi fortsatte spela i mina trädgård och begav oss in när det blev kallt. De sista gick vid två, så sammanlagt höll vi igång i tolv timmar. Det är inte dåligt. Det var Simes sista kväll då han åker till Kroatien om exakt en timme! Usch, hejdån suger.
Idag är det tisdag, på torsdag vid denna tiden boardar jag ett plan på LAX. Tänk att på fredag är jag hemma i Helsingborg igen.
Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.
Denverbesök, 4th of July och sorgligt avsked.
Den senaste veckan har bestått av qualitytime med min far, sushi, stranden, poolen, beerpong, en massa filmtittande och ett väldigt konsekvent alkoholintag. Våra filmkvällar har spenderats på vårt vardagsrumsgolv då vi efter en liten olycka inte hade en soffa på en vecka. Rekordet tog vi genom att börja spela beerpong klockan elva på förmiddagen. Vi hann bli onyktra, nyktra och bakfulla innan klockan ens var fem på dagen. Det är så man gör det i San Pedro!
Helgen har varit grym, på både ett och ett annat sätt. Jag hade besök av Alexandra, en svensk tjej från Denver. Vi kände inte varandra innan hon kom hit. Vi hade börjat prata genom en gemensam vän som jag egentligen inte kände heller. Men open-minded som vi är så kom hon hit för en helg. Och vilken helg! Denna tjejen var bara så cool och vi klickade direkt. Vi pratade oavbrutet i tre dagar.
Fredagen spenderades först i trädgården där jag brände mig till en dansk flagga! Sedan åkte jag, Anna och Ian och åt sushi. (Hon gillar sushi, precis som jag). Efter det mötte vi upp med Oskar och Christian och gick på bio. Vi såg Transformers, de sämst spenderade 11 dollar i mitt liv! Tre timmar med robotar, explosioner, otydligt tal/skrik och läpputande av Megan Fox. Ingen story, bara specialeffekter. Alexandra sov genom hela filmen och jag kämpade för att hålla mig vaken. Alla var rörande överens om att detta var de sämsta filmen vi sett på länge.
Lördagen inleddes med sightseeing för mig och Alexandra. Vi åkte till Hollywood och Walk of Fame. Tittade på stjärnorna, Michael Jacksons minnesplats, åt cheeseburgare på McDonalds, shopping och en massa fotograferande! Sedan begav vi oss upp till Griffith Park och observatoriet. Det var en härlig halvdag men eftersom det var 4th of July fick vi bege oss tillbaka på eftermiddagen. Åkte hem, gjorde oss i ordning och åkte till Jordan. Tittade på fyrverkerierna och drack några glas vin innan vi begav oss vidare till nästa fest. Massa folk, beerpong och skateramp. Kvällen avslutades med några kilo Taco Bell-mat och däckande på Ansjovisvägen.
På söndagen åkte vi till stranden. Jag badade för första gången i havet här! Vi badade, solade och spelade volleyboll. På eftermiddagen åkte vi hem, duschade och åt sushi innan jag körde Alexandra till flygplatsen. Jag var så glad över att ha henne här, det kunde inte blivit bättre! Nu har man ännu en att roadtrippa till i Sverige!
Efter att jag kört Alexandra till flygplatsen så började en känslomässig berg-och-dal-bana som fortfarande håller på. Det var nämligen dags för Annas sista kväll! Jag grät redan på väg hem från stranden av någon konstig anledning. På kvällen åkte vi hem till Jordan och hade ett go-away-party för henne. Det började bra men övergick ganska snabbt till en gråtfest. Flera timmars gråtande och hejdån.
Idag var den fasade dagen här. Jag och Jess skulle köra Anna till flygplatsen. Jag grät redan när jag kom i hennes rum och såg att det var tomt. Vi åkte ut till flygplatsen och då hände det roligaste! Dagen innan planerade jag med Andrew och Carlos att de skulle komma ut och överraska henne på flygplatsen. Hon hade ingen aning! Anna och Andrew har bestämt att de ska gifta sig för att hon ska få amerikanskt medborgarskap. Så när vi står utanför terminalen kommer killarna ut genom dörren, uppklädda till tänderna! Andrew hade en skylt med "Vill du gifta dig med mig?" (jag hade hjälpt de med svenskan). Han ställde sig på knä och hade till och med en rolig ring. Det var så roligt, speciellt då människor trodde att det var på riktigt. "Oh My God, he just proposed!" hahaha.
Efter mycket om och men sa vi hejdå. Jag kommer träffa henne om två veckor i Sverige, men för mig var detta ett avslut på vår tid här. Jag har gråtit hela dagen, ett riktigt vrak. Tänk att man kan komma någon så nära på 6 månader. Hon är en vän för livet och jag kan inte vänta tills hon har landat så jag kan ringa henne!
Tio dagar kvar, sedan är det tillbaka till vardagen. Tiden har gått fort och jag är inte redo.
Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.
Helgen har varit grym, på både ett och ett annat sätt. Jag hade besök av Alexandra, en svensk tjej från Denver. Vi kände inte varandra innan hon kom hit. Vi hade börjat prata genom en gemensam vän som jag egentligen inte kände heller. Men open-minded som vi är så kom hon hit för en helg. Och vilken helg! Denna tjejen var bara så cool och vi klickade direkt. Vi pratade oavbrutet i tre dagar.
Fredagen spenderades först i trädgården där jag brände mig till en dansk flagga! Sedan åkte jag, Anna och Ian och åt sushi. (Hon gillar sushi, precis som jag). Efter det mötte vi upp med Oskar och Christian och gick på bio. Vi såg Transformers, de sämst spenderade 11 dollar i mitt liv! Tre timmar med robotar, explosioner, otydligt tal/skrik och läpputande av Megan Fox. Ingen story, bara specialeffekter. Alexandra sov genom hela filmen och jag kämpade för att hålla mig vaken. Alla var rörande överens om att detta var de sämsta filmen vi sett på länge.
Lördagen inleddes med sightseeing för mig och Alexandra. Vi åkte till Hollywood och Walk of Fame. Tittade på stjärnorna, Michael Jacksons minnesplats, åt cheeseburgare på McDonalds, shopping och en massa fotograferande! Sedan begav vi oss upp till Griffith Park och observatoriet. Det var en härlig halvdag men eftersom det var 4th of July fick vi bege oss tillbaka på eftermiddagen. Åkte hem, gjorde oss i ordning och åkte till Jordan. Tittade på fyrverkerierna och drack några glas vin innan vi begav oss vidare till nästa fest. Massa folk, beerpong och skateramp. Kvällen avslutades med några kilo Taco Bell-mat och däckande på Ansjovisvägen.
På söndagen åkte vi till stranden. Jag badade för första gången i havet här! Vi badade, solade och spelade volleyboll. På eftermiddagen åkte vi hem, duschade och åt sushi innan jag körde Alexandra till flygplatsen. Jag var så glad över att ha henne här, det kunde inte blivit bättre! Nu har man ännu en att roadtrippa till i Sverige!
Efter att jag kört Alexandra till flygplatsen så började en känslomässig berg-och-dal-bana som fortfarande håller på. Det var nämligen dags för Annas sista kväll! Jag grät redan på väg hem från stranden av någon konstig anledning. På kvällen åkte vi hem till Jordan och hade ett go-away-party för henne. Det började bra men övergick ganska snabbt till en gråtfest. Flera timmars gråtande och hejdån.
Idag var den fasade dagen här. Jag och Jess skulle köra Anna till flygplatsen. Jag grät redan när jag kom i hennes rum och såg att det var tomt. Vi åkte ut till flygplatsen och då hände det roligaste! Dagen innan planerade jag med Andrew och Carlos att de skulle komma ut och överraska henne på flygplatsen. Hon hade ingen aning! Anna och Andrew har bestämt att de ska gifta sig för att hon ska få amerikanskt medborgarskap. Så när vi står utanför terminalen kommer killarna ut genom dörren, uppklädda till tänderna! Andrew hade en skylt med "Vill du gifta dig med mig?" (jag hade hjälpt de med svenskan). Han ställde sig på knä och hade till och med en rolig ring. Det var så roligt, speciellt då människor trodde att det var på riktigt. "Oh My God, he just proposed!" hahaha.
Efter mycket om och men sa vi hejdå. Jag kommer träffa henne om två veckor i Sverige, men för mig var detta ett avslut på vår tid här. Jag har gråtit hela dagen, ett riktigt vrak. Tänk att man kan komma någon så nära på 6 månader. Hon är en vän för livet och jag kan inte vänta tills hon har landat så jag kan ringa henne!
Tio dagar kvar, sedan är det tillbaka till vardagen. Tiden har gått fort och jag är inte redo.
Life is 10% what happens to you & 90% how you respond to it.
